Norrländska Korrespondenten – 10 december 1864, sida 2

på mera jemlika grunder, så att icke hela matten i tommunernas angelägen heter lägges i ett rinaa fåtals händer, som nu är förhållandet. För befrämjandet af denna sak utsåg klubben en komit6 och uttryckte den förhoppning, att kommunerna i hela riket skulle wilja wisa fig werksamma i samma ritktning. Sn brefsktrifware till N. Dagl. Alleh. derättar att nyligen i Haparanda föröfwats ett 7mennifforöfmeri7, fom wädt myden oro på begge fi dor om Torneå elf. Från de i Finland förlagda regementena ske ofta, säger bresskrifwaren, ryms ningar till Swerige. Desertörerne utlemnas ide af af de swensta myndigheterna, få wida deej begått brott mot allmän lag. En sådan desertör, Johan Jsak Hellberg, jom i wåras rymde öfwer till Swerige, hade under sommaren erhällit arbete i Kalix och der uppfört fig synnerligen wäl. Den IL Nov. blef Hellberg, som begifwit fig till Haparandu, för att möta fin från Finland efterstrifna hustru, på gatan i nämnda stad loctad att upp: stiga i en släda, och derefter med wåld qmwarhål: ten af fyra karlar utaf arbetsklasjen oc i fyr: språng förd öfver isen till Torneå. Hellberg gjorde ett förwifladt motstand och ropade på hielp, ehuru fåfängt enär gatorna woro nära solktomma. Däådet lärer utförts af swenskar, hwilka hoppades, att de slulle tjena något genom att öfwerlemna desertören till de ryffa myndigheterna, af hwilka Han har att wänta sig en barbarisk bestrafjning. J samma sak skriswes äjwen fran Haparanda till samma tidning: Sronofogden Wallin har just nu häktat arbetskarlen Johan Henrik Forsberg, sasom stäligen mistänki att hafwa på swensk botten gripit och till finsla myndigheterna utlemnat deferterade förre soldaten Johan Jjak Ek af Brahestads kompani. Twå finssa undersåter, miftänkta för medbrotislighet utt dådet, äro äfven af finsta kronobetjeningen häktade, enligt just nu an tänd underrättelje, som det påstås på guvernörsembetets uti Ulcåborg befallning, och komma troligen att till Swerige utlemnas. — Wi anse oss böra omnämna och rekommendera en liten bof, Mia och Alma eller den olika uppfostran af Ima. Dess tendens är qwinnans uppfostran. För: fattarens åsigter uttala8 bäft i efterföljande utdrag. Foftra qwinnan till en werklig qwinna, men deremot ej till en modedocka, far longsdam, efter halfqwinna, ochhon skall som hustru gå pliktens wäg och anse detta för sitt högsta nöje, sin största ära, och mannen skall — så wida han ej är i själ och hjerta förderfwad — åter: wända på pligtens bana, om han Temnat den, och aldrig upphöra att i fin hustru älska, högakta och wärdera den sanna qwinnan; lättsinnet skall fly ur mannens sinne, och trohet och frid bygga och bo uti makarnes hem. Så mycket godt fan mången gång en pligtälffande qwinna förmå, den fåfänga modedockan förmår intet. Fostra qwinnan så, att hon alltjemt ifrån sin späda ålder, ifrån barndomens tydliga dagar är och förblir till hjertat ett barn uti sitt föräldrahem, till dess detta utbytes mot ett eget eller ett främmande; lär henne framför allt, att gå till undersökning af sitt eget jag, att wara sträng emot fig sjelf, då hon felar, mild emot andra, då de förfördela henue, och aldrig söka resa fig sjelf en ärestod på en annans ruin — ett wanligt medel — ofta med fördel anwändt of sluga qwinnor Arbetet siutas med en af Mia ordnad uppfostringsanstalt för unga flickor.