Wi kunna ej neka oss nöjet att anföra efterföljande ur ben der antagna ffolstadgan. BHeras egentliga undermwisningstid den underwisning neml. fom uteslutande tillhörde guvernanten, krädkte ej längre än till veras sjnttonde år; sedan underhöllos och utwidgades de erhållna tunffas perna genom dagliga öfningar, men dessa rädte ej från morgon till afton; wisst ide, ty fru Mia tog fig nu an de unga dar merna, och de fingo nu studera något helt annat, de fingo inhemta funffaper om hwad en husmoder åligger. Wi wilja äfwen nämna, att de unga personer, fom kommo i detta hem, ber handlag -få af Mia fom om de woro hennes egna barn; med ett moderligt öga wakar hon öfwer deras fåwäl reli: giösa som moraliska och fysiska utmwedling, hon söker att bilda deras förstånd och hjerta, hon ingifwer dem känsla för fina pligter, kärlek till arbetsamhet och ordning, och framför allt annat wäcker hon deras hjertan och sinnen till djup wördnad för religionens sanningar. Hon tydliggör för dem, att all intellektuel bildning, all skön konst, allt wetande som med detta har sammanhang, är af stort wärde i och för sig sjelft, men skall dock aldrig bära någon välsignelse med fig, ej leda till något werkliat godt, om dessa kunskaper, detta wetande ej åtföljes af kärlek till Sud, arbete och ordning. — Rånan, fom för närwarande är sysselsatt med Apofteln Pauli lefnad, ärnar sig till Asien för att besöka de ställen, der denne förkunnare och fpridare af den Christna läran lefde och werkade. — Märkwärdigt fynd i Pompeji. På en liten gata, unter högar af ruiner, såg man ett tomrum, på hwars botten syntes ben uppsticka. Man göt genast i ihåligheterna gips upplöst i watten. Sevan man läåtit gipsen hårdna, bortse fördes med mycken försigtighet den Yttre jordskorpan och man fann för sig fyra lik, af hwilka twå woro förenade och twå åtskilda. En af dessa kroppar är en qwinna, bredwid hwilken man funnit penningar och nipper hwilket wisar, att hon flydde, medförande sina dyrbarheter, då hon stupade omkull på det ställe, man nu innnit henne; man urskiljer ganska wäl hennes hårklädsel och till och med mifnaden i hennes Fläder; wenstra armen är höjd, handen sårad; ställningen ut: trycker dödsångest. Nära henne lågo en annan qwinna och en ung flicka — den äldre är måhända modren — de tycktes liksom sofwande ligga tillsammans på samma bädd; den unga flickan hwilar hufwudet på ena armen: en af hennes händer är öppen, liksom hon höll fast något; benen äro böjda bakåt och laada öfwer hwarandra. Den fjerde menniffokroppen är en man — utan twifwel en romersk soldat — fom, liagande på ryg: gen, dött på sin post; kläderna synas ganska tydligt; magen är uppswälld lif fom på de andra kropparne, möjligen till följd af det watten, fom föll mid Vesuvii utbrott — denna uppswällning är alldeles lik den man iakttager på drunknade — munnen är midöppen, läpparne afteckna fig särdeles tydligt. — Om en ryswärd storm i Calcutta berättar ett bref derifrån af d. 10 sistl. Okt. bland andra följande fasawäckande tilldragelser: En få förfärlig orkan, fom den cyklon hwits ten rasade i mår stad d. 5 Okt., hafwa wi ännu ej upplefwat. Alla skepp i wår hamn — 225 till antalet och de flesta af öfwer 1000 tons drägtigs bet äro mer eller mindre ffadade, de flesta tom mo på drift och kastades mot land. En stor ängs båt blef af störtfloden kastad öfver en tolf fots hög mur od) ligger mi tätt bredwid tullhuset: ett franskt fartyg ligger nedanför botaniffa trädgården på ett af risfälten, audra hafwa afmastade och krossade kastats på land od) åtta stora skepp med kolics (in