Norrländska Korrespondenten – 13 augusti 1864, sida 2

midt emot dem, såg förmodligen lika wänliga bilder för sin själs ögon; ty ehuru hon satt helt tyst, öpps nade fig dock hennes läppar litet emellan till ett mildt leende. : : Följande dagen woro de åter inne i det werkliga lifwet. Julie war då uteslutande upptagen hos fin fröken. Fram på förmiddagen tog Carl sin hustru under armen och begaf sig med henne upp till stora byggningen, för att föreställa henne för den grefliga familjen. i Rosa war enkelt, men smakfullt klädd och gjorde wid sitt första besök ett behagligt in tryck både på grefwen och grefwinnan. Den förftnämnde beundrade hennes skönhet och isynnerhet hennes förföriska tycke; och den djupa wördnad och blygsamhet, hwarmed Rosa förstod att åtminstone för denna gång helsa grefmwins nan, werkade att hon äfwen wann dennas wälwilja, sä mycket den nämligen kunde winnas. Återstod nu fröken. Carl tog sin hustru wid handen och framledde henne till Eva, och sedan han utbedt fig den senares godhet och wälwilja för fin maka, tolkade han ånyo fitt eget hjertas tacksamhet. De båda qwinnorna betrattade forskande hmarandra, och det första intrycket blef obehagligt, nästan fiendtligt å ömse sidor. Rosa hyste redan i sitt sinne en wiss afundsjuka rtill Eva, framtallad af hennes man, hwilten med hjertats entusiasm talat om den fiftz nämndas outtröttliga ädelmod, och Rosa war alltför småattig och inskränkt, för att funna inse att det bes röm Carl slösade på Eva endast tom fig af känslan hos ett warmt tacksamt och ädelt finne. Dessutom hade Rosa, hwilten war särdeles swag för yttre företräden, föreställt sig Eva helt annorluns da. Hon hade tänkt fig henne såsom ett högwäxt,