Norrländska Korrespondenten – 6 augusti 1864, sida 3

är denna princip erkänd derigenom att få kallade passiva ingå uti ftarpffytteföreningarne såsom kontribuerande med: lemmar. Men på samma gång man bör önska och hoppas att föreningarne alltid måtte få behålla dessa fina gynnare och wänner af hwilta de hafwa all heder och mycket gagn, måste man ertäns na att denna del af institutionen, utom hwad penningebidragen widfommer, ftannat i owerksamhet hwad all direkt handläganing af skarpskytte-angelägenheterna widkommer. Det will synas såsom om såwäl hwad de passiva inom föreningarne som de icke exercerande inom styrelserna widkommer werksamheten wore af ftad: garne, för att icke säga af sakens natur, paralyserad och tillbakahållen. Man torde ide heller funna, under samma förhållanden fom nu äro rådande, deruti wänta förändring. Föreningar och deras till största delen af kompanibefäl beftående styrelser sysselsätta sig före: trädeswis med fin förenings särskilda angelägenheter, hwarwid kansliarbetet spelar en underordnad role, men militäröfningarna taga den största uppmärtsamhet i anspråk. Någon tid blir fällan öfrig för att tänka och planera för tet stora hela, sköta propagandan och bilda och underhålla förbindelser mellan te olika söreningarne, för att nu ide tala om allt tet fom måste eftersättas i fråga om anordningar för en fullständig folkbewäpning, utrustning, sjukwäård m. m. och anskaffningen af medel dertill. Skarpskyttarne skulle säkerligen gerna se om wid deras sida nppträdde några mäns ner som kunde uti detta allt hjelpa dem till rätta. För att kunna handla med nödig kraft och i ideens intresse fordras att dessa wänner ega fria händer och utgöra enbeter för fia, hwilka ega fjelfständig beslutanderätt och skriftligen eller genom deputerade kommunicera med skarpskytteföreningarnes styrelser. Några arunddrag till sådana stiftelser torde wi här få framställa. Under benämning Folfbewäpningens twänrner bildar fia i hufwudstaden en centralförenina för länet och landet och i hwarje af länsresidensstäderna en centralförening för det resp. länet i ändamål att befrämja ffarpffytteidfeng fpridning till alla delar af riket eller länet och för widtagandet af alla de Åtgärder. fom funna tjena till dess utweckling och fullfomnande samt skarpskytteföreningars bildande, understödjande, utrustning och öfning. Föreningarna, som bestå af både manliaa och qwinliga medlemmar, wälja bwar för fia styrelse med rättighet för denna att tillsätta fafpröfmande och förwaltande utskott met anlitande af biträde äfwen utom föreningarna och med upp: aift att underhålla kommunikationen med öfriga föreningar för skarpskyttesakens befrämjande, till införande af en allmän organisation och enhet. Det tillkommer dessa föreninaar att bland begge könen söka winna få många medlemmar fom möjligt, dels för att genom årsafgifter förwärfwa metel till föreningens ändras F——