Norrländska Korrespondenten – 27 juli 1864, sida 3

vigt fom ofwan uppgifwits, gifwer mer säd och den skördade säden mer mjöl än om det stått till fullmognad. Korn skall tagas, då aret fått en rödaktig färg oc innan det fullmognat. — Det skurna fornet bör få ligga på skår ett par da gar innan det bindas; särdeles är detta angeläget, om kornet är gräsblandat. Kornet är ömtåligt och tager ofta skada genom för stark uppwärmning i ladan till följe af att ret blifwit för litet tor kadt på fältet. — Att låta kornet stå oskuret, tills de mognaste aren börjat knäca utaf är en stor förlust. Hafre skall alltid bergas så snart de nedersta kornen i wippan upphört att wara mjölkiga, äfwen om toppen är grön. Arter aftagas få fnart de första skidorna bör jat gulna. På de öppna fälten på slätbygden i Skaraborgs län lyckas wanligen bergingen förswarligt, äfwen med de enklaste, minst arbetsörande metoder; wi anse oss derföre endast i länets skogsbydger böra i allmänhet tillstyrka sädens upphängande på stör m. m. Wi tillråda dock att sätta den först bergade rågen och hwetet under hatt, att hänga upp det först skurna fornet på stör. — Operationerna härwid äro så enkla, att hwarje landtman bör tänna vem. Man winner härigenom den stora fördelen, att, om wädret fortfa rande är wackert och mognaden går ha stigt, funna fortsätta aftagandet af säden utan att behöfwa afbryta detta så högst angelägna arbete för inbergningen af den säd som man först skurit. Höstsädets sådd måste icke eftersättas för skörden. Wid månadens början, få snart som möjligt, får träran fin fifta plöjning. Gödseln upplöjes, dock ej få att den kommer att ligga ofwanpå, utan få att den får en grund betäckning d. w. s. att denna plöjning göres ett par tum djupare än den hwarmed gödseln netplöjdes. Gammal råg bör sås emellan den 12 och 20 och ny råg från den 20 till månadens slut. Utsädets mängd rättas efter jordens kraft; men man kan i allmänhet få tunnare wid en sen sård. — Hwete kan gerna sås i slutet af månaden. För kommande års utsäde borde hwarje landtman plocka en del ar til utsäde hwarje år, få det tunt i rader, hålla det fritt för ogräs och under tom mande år åter göra ett urwal af de största och wackraste aren famtafdefrodigaste ftånden. Stora ansträngningar göras för erhållande af kreatursracer, som bäst förmå tillgodogöra fodret och återbetala anwänd möda och kostnad. Med lika mycket skäl böra ansträngningar qgöras för erhållande af sådana sädesslag, som bäst betala på dem anwänd möda och kostnad. Detta arbete och ersättning derför tillfommer i främsta rummet den mindre jordbrukaren, fom med lätthet fan egna fin uppmärksamhet åt sådana detaljer och derigenom kan få ersättning för hwad som brister i partiets storlet. Arbetet derwid skulle ej blifwa serdeles stort, och wi äro öfwertygade, på grund af från flere Håll wunnen erfarenhet, att 1 ee