Norrländska Korrespondenten – 30 april 1864, sida 3

ras motståndare och ansedt för en utopi Med samma skäl fon man oc falla sielfwa dygren för en utopi, ett hjern: ipöte, ett oupphinneligt ideal. Men bildandet af ett stort menskligt samhälle arv ide en få alldeles ny ide, ty mar ide ret tristna samhällets öfwerhufwud i Rom en fåran tanke? warg icke den heliga alliansen en fåran, ehuru miflyckar? Nationerna hafwa likasom de enskilta sina olika åldrar. De grundsatser som styra dem hafwa olika skiften, som följa i ordning på hwarandra. Monarkiska, aristokratista, konstitutionella, republikanska styrelser äro uttrycken af de olika framstegen af folkandans mognad. Folfen fordra desto mera frihet, ju mera de äro i ftånd att i affeende på fin bildning bära densamma. De fordra desto mera jemnlikhet och demokrati i den mån de besitta mera rättslänsla och menniskokärlek. Det är en olycka om folken i politiska rättigheter löpa framr om sin mognadsgrad, och en wanheder om de låta sin frihet bli efter deras bildnina. Historien wisar oss huru de europeiska folken warit ledda af Roms despotism, kyrkan, feodalismen, fommus nen synes nu wilja absorbera alla flags fer och all makt, men bakom demofratien står demagogien fom ett hotande spöke med fina socialister och fommunis ster, hwilka endast genom en stigande bildning kunna hållas inom skrankorna. Det är bourgoisien, eller om man så will, rikedomen som nu styrer inom samhällena, oc det är på den fonungarne stöda fig, wäl wetande att dessa twenne matter, vå de äro förenade, må ste wara rådande, ty i alla stater och under alla styrelser fer man en strid mellan sådana fom ingenting ega, men fom wilja tillskansa fig, och sådana fom ega förmögenhet den de milja behålla. Ett motstycke härtill är det när de rika wilja plundra de fattiga och när en mättig stat will eröfra en swagare, hwarpå mi i wåra dagar se berröfliga exempel. Dalpilen.