Norrländska Korrespondenten – 30 april 1864, sida 3

wWerldsborgerliga Funderingar. Om uti en kommun eller församling det uppstått olita tankar om en sak, eller olika intressen, få är det wanligt, och med sundt förnuft och mensklighet öfwerensstämmande att man utwäljer fullmättige för att slita twisten enligt lan, rätt och billighet, men man rusar icke på Dwerandra med käppar och knifwar. Det är werkligen förunderligt att ide detsamma fan gälla mellan stater och nationer, då man har en folkrätt, en statsrätt att gå efter, och det erbjudes att afgöra twisten på en kongress. 3 Europa tyckes man för närwarande ej bry fig om lag och rätt, det är wäldet fom stiftar lag för tillfället. När en furste föreflår en kongress få ropa de andra nej, d. w. s. de wilja ej weta af någen tillämpning af laa och rätt, ty den fom Fan flå ihjäl de flesta af fina med: menniskor, ban har rätt. Det är i sanning ömtligt att civilisationen ej hunnit längre än dit. Man hade hoppats att rynajti och eröfringskrigen skulle wara slut, men man bedrog sig. Om menskligheten går framåt så är det med tuppfjät, och i hället för att konungen skulle wara der lefwande lagen är han ven förfte foldaten. Wid konaresserna är det man: ligen mera furstarnas än folkens in: tressen fom representeras, man tillämpar stundom arjfslagarne och fönderdelar enendomen i besutenheter så att när surstefamiljerna ölat fig till en wiss grad, får man wäl backstugusittare eter pensienstagare, hwartill man har en föreblild i länswäsendet och de fordom mäktiga adelssamiljerna. Om man lunde reducera dessa talrifa familjer, få more det för folken en wälgerning, hwarwid början borde ske med Tyskland, det stora fäderneslandet med te många fmå fur starna, fom måhända bli slukade bit för bit innan den efterlängtade enheten hin ner etableras. Man minner wäl vå också ett slags enbet på wåldets onaturliga wäg, men ej på den fria öfver: enskommelsens men ware härmed hur som helst få skall wäl en fti gande civilisation öfwertyga oss om att ett folks enskilta intresse bör wara un: derordnadt menniskofamiljens gemensamma intresse. Om styrelserna fordom bildade och tedde folken, få är det nu mera folken fom bilda och leva styrel serna, alltså böra wäl folken också tunna leda samhällena till fred, enighet och samdräat, till att förena fia om allmänt wäl, och ej, fom furstarne hittills, lifwas om enskilta intressen arundade på eq0: ism, ärelystnad och eröfringslusta. År det ej sådana irger fom söka arbeta fia fram i det fom nu för tiden kallas ffandinawism, panslawism, Tysklands enhet, Jtaliens enhet? och hwem wet hwar dessa föreningar kunna sluta! Europa har sträfwat att bilda en förbundsstat, men i furstarnas, ej i folkens intressen och det har stannat wid ett jemmvintssystem af twenne afundsjuka och firi dande förbund samt hotar nu med ett allmänt fria, fom mäl tan och ffall för: störa staternas wälstånd, men fom wi boppas, icke civilisationen, hwars fram: stridande ligger i em högre hand. Curo: pas historia under detta sekel wittnar om en öfwerhandtagande scepticism, om ej just bland det egentliga foltet, åminstone bland de bildade klasserna. 3 filo: sofi, i religion, i sedolära, i politik wet mången ej hwad han skall atro, knappt om ban bör tro, och flutet bliv indvifferentism — en bedröflig utsigt! Månne ej civilisationen i de euvopeiska staterna nu snart kunde anses wara så allmänt och lånat framskriden att de tunna sammanjemkta fia till ett stort menffliat werldsborgerligt samhälle utan att derföre behöfwa uppoffra de nationella egenheterna att bilta ett förbund af alla staterna under en gemensam centalstyrelse, fom kunde på laglig wäg ifgöra alla twister utan att behöfwa