Norrländska Korrespondenten – 16 april 1864, sida 3

Fotografien. Att bli porträtterad behöss nu ej stunder, Ej summor, nej nu går det billigt och fort. Man ositters nu endast i några sekunder Och för en opastello får man dussintals kort.o Beqvämt, helt hvardagligt. på stolen man sig sätter, Om ej man vill stå, ose blott glader ut — , vuschb D Der har jag en massa så snra porträtter, Så olik migo, dem solljuset målat i tusch. Och dessa skall jag nu till vänner och fränder Utdela — fast jag der är ful som ett troll; Till veretio och opletio jag gerna dem sänder, Väl vetande, de dem värdera som noll. Men ack! så är modet, och med skall mån vara, Ty album han har, dem man fulla vill få! Till fyllnad man ändå får köpa en skara Notabiliteter, båd stora och små. Nu herrar och damer ses byta porträtter Så lätt som i Kille man byter bort kort; IIvarandras man öppet i albumet sätter Ej mening de ha och ej värde så stort. Tante säger: att oförr ingen sedesam flicka, Gaf bort sitt porträtt, mer än endast åt en, Och ej var det värdt för en herre att skicka Sitt, tydde det icke uppå något sen. Men ack: man är numera ej så förlägen Som mormor, och farfar i ungdomens dar: Vi vandra — vi mötas som likar på vägen, Man meningslöst ger, hvad man meningslös tar. De dyra porträtter blott hade att gifva, Der herrn satt med krås — och der damen så fin, Så oprudem aldrig tyckes för bar kunna blifva, Nej lefve vär tid — vi — och fotografien!