Norrländska Korrespondenten – 13 april 1864, sida 3

gällande. Jnnan man derför, blindt följande lidelsen, inkastar fia i ett krig, gor man mår i att noga undersoka, om man har tidens rift: ning mot eller med sia. Detta ar den Om taligaste sidan af märt förhållande till den dant: tyffa frågan. Att Danmark? strider finna mi ganska na: turliat. ehuru sjelf a rattsfraaan angaende dess fordringar I arscende på Sleswia ar få oklar att ide en Enropas storsle satsman hat: wa warit i nånd att brinaa saken på det klara. ÄV OM detta land till foljd af sitt okloka för: laringasatt under forflutna arhundraden gjort sin nuwarande ratt till Sleswig twifwelaktig, Å hade det i alla fall kfunnat hajfwa en obe: risig rätt till detta hertindome, och utt Dan: mark ogerna will inaa va de naturtiaa följ: derna af gamla synder, men deremot soker att godtgora dessa, är från dansskarnes standpunkt mocket forklarligt, men sakernas naturliga gang later ide hämma sig Danmark fan mahanda hindra ytterligare olyckor genom ett kraftiat upptradande, men hwad fom en gång är ajordt och fatt ärhundradens pragel pu tig, flår ide att andra. Derför fall det enligt wår tanke blifwa swärare för Danmark att bewara hela hertigdömet Sleswia sasom en provins än att flytta Dovre ned dit, der Eidern nu floter. Detta skulle warit för mycket sagdt, få lange truktater och surstefrnventioner efter segrar och nederlag, familjforbindelser och tympatlier fur: stehusen emellan bilda grundwalen för den internationella ratten, utan att samtidiat warn ett uttrvt af folkwiljan; ty få länge dessatprin ciper anau lefwa och båiiwa erkanda, är det omöjligt utt forutsaga hwilka band den råa strrkan kan knyta. Danmark fån en sadan möjlighet ar ju tankbar) få hielp från Eno: land, Frankrike, Italien, Swerige: Norge oc Ryssland, samt derigenom för en tid få alla fina fordringar tillfredsstatda Men tessa gamla ssatsrattsliga priciper, fom urfprung: ligen grunda fia på den tanken, att fursarne eda landerna och hafwa att wak:a deras aran: ser pa samma satt som en jordegare har att wakta på att råmarker ide flyttas af grannen, synes efter alla tidens tecken mycket snart hafwa spelat ut sin rol. De lata icke forena fig med den nya tidens anda, ech om hundra år skola de kanske endast tilhera hiskorien. GSubiektis witetens frigerande och indiwidernes oc föl: kens sjelfmedwetande i politiskt hanseende, hwit: fa efter den langa dwalan å nyvo-wafnade 1739, måtte nodwandigt ocksa skapa ennp flats: rättsligt princip: nationalitetsprincipen. Be: nom denna tränga de werkliga menskliga rats tigbeterna fig fram i dagen i stallet för de gamla formella och konstlade stat-rattiaheterna. Ännu ar denna wertdstanke blott i fin första daning ech starkt tillbakatrangd at den reate tion, som de waldiga politiska skakningarna fore och strar efter arhundradets borjan nöd: wandigt maste medsöre, Men den wijar fig dot dag från dag winna mer od) mer stsrka i i folt: medwetaundet. få att till och med wår tids maktinaste turstar måse förena fig mot den: famma, för att uppnå fina sviten eller imeka den af fruktan att ja den til fiende, cd) under arhundradenas lopp skall den faferliaen komma art anjenligt omfepa Europas murkna och mög: liga föraldrade slatsrormer. Men derför fall ock den kommande tiden blifwa en fridens tio. Det är annu för mycken furslemakt, adelse makt. presimakt o. s. w. till örswar af det bestäende, fom genom fin blotta :illwaro eger en fa utomordentligt stark och fen mot: fråndgtraft, för att en nyare allt genomtran: gande och omskapande tanfe skutle seara utan swardsslaag. Men en aana skall dot denna tanke seara, tv den är sanningen åtminstone den storsta politiska sannina, fom Försynen hit: tills latit of stonja, och den fan derjer ide dö förr än den uppfyllt för bestammelje. Nutio: nalitetzprinciven sammanfaller in med sjeliwa den tanke, hwarpa tjeliwa begreppet Hat ursprungligen grundar fig. Den tid stall derför snart mara förbi. då man flyr od) fäller med landerna oc begran: sar riten rd) ren ringar endast etter territorial. bestammelser och arfsrattiaheter, sasom om föl: