fen blott skulle wara til för landernas och surstarnes skull och ide tänderna för folkens skull. Derfor skall Danmark heller alerig i tidsernas langd funna hincra den tyska relen ur Sleswig från att sjeli bestamma sitt Ode, och nar Danmark nu itorsorker det, ar det ens dast och allenat ett missforstand ar dess sanna intressen. Den dansta nationaliteten ar nu till den grad forswagad genom utlandskt ny: reljesatt od) opvet tilltrade för utlandsk inmwer: fan, att detta land. om det i langden skall funna besta sasom fot, sannerligen ite tal mid ytifa oppna får fom Holsdein och den tyska delen af Sleswig, hwarigenom def kraft och marg standiat flyota ut. Skull nagot funna radda Danmark, sa måne det wara ett upp: waknande starkt nationalmedwetande. Hela folfet måste arbeta på att äter blifwa sig sjelit, arbeta på att ssärka sin nationalitet i nordist riktning. Men for utt detta skall funna lyckas, stulle Danmark göra daft i att alldeles bort: stara den standigt tarande pestbolden i Gyo: sleswig tv förft derigenom stall det sattas i stand att starkt och sannt begransa od fonfo: lidera bade fin tat och sitt folk. våt derför Sleswig delas efter spräkgrarnsen, eller lat def inwanare få tillfälle till en fri od) opawerkad omrostning od) tat dem få sjelfwa besamma sitt ode. Sör Swerige oc Norae skulle derför ett del: tagande i detta kria wara en handling, fom stulle bara fin dom i fig sjelf och hwarken wara i Skandinaviens eller i Danmarks sanna me tresse. Skulle det, sasom ofta pastätts, wara en pligt för desia landers regering att storta dem i ett krig, så maste antingen deras egna materiella intressen krafwa det, eller masle det atminstone fre för en for och berattigad ide, som har framtiden for fig, men ingendera de: len är har fallet. Nar Ploug sager, att Damnarfs sak är NRordens, eller Dunker forklarar, att wi tryggt kunna skicka wåra trup: per till Eidern för att kampa for Norge, då är detta mycket wackra talejatt, fom lika litet innehalla nagon objektif sanning fom de rona nagot erkännande i folkens medwetande, det är iraser af samma art fom de, på hwilka Plouqs och hans fialsfranders fora och skona, men i luften uppforda skandinaviska byggnad hwilar. Om ock Swerige och Norge deltoge i detta krig och stickade en hielphar af 30 till 40,000 man, stulle naturligtwis Tysklann i samma pgonblick skicka en dubbel eller tredub: bel styrka. Oh till och med om Skandinavien stulle wara få lyckligt att med eller utan frams mande hjelp denna gang drifwa tyskarne till: baka, skulle resultatet endast blifwa ett mwapen: stillestand, ett uppskof, men intet asgörande af lriden. Skola mi i längden hindra (Synfles: wia från att blifwa tyskt, fall det medfora en oandlinhet uf krig, fom skola uppsluka hela Nordens kraft, ech likwal skola mi till sluts förlora spelet. Ty mi skola komma att kampa mot wår tid, och det gör intet folk ostraffadt. Lätt kunde mi da finnas swaga, nar mår na: turliga fiende anmaler fig, och for sent skulle mi då beklaga, att mi gjort dem till wara fi ender, fom Forsynen icke bestamdt dertill. Att upptrada såsom deltagare i krig, drifwen endast af ridderliga sympatier, må defutom bli: wa de maktiga ech rika mititirfaternas sak. Wi böra akta of för en afwentyrlig och don: qwirotisk politik. Wårt lanv eser ide den elanicitet i ekonomiskt hanscende, tom de flesta andra af Eurovpas tänder, oh mi må icke i krigisk hanforetse alemma wad ett eller twa dåliga är hos of kunna utratta. Men hwiltka asigter wi än hyra, fätom of framför allt brinz ga sannina och konseawens i wart hondings satt. Låtom oss akta oss for att afwika fran wåra en gång erkanda yolitiska prineiper. der för att deras genomforande i ett enskildt foll på ett mindre kehagliat satt kommer att be: Ura wara personliga intemesen. Det skulle i sonnina taga fig besynnerliat ut att symvatisera Ned ungrarne 1845, med italienarne 1859 oc med polackarne 1863 och i samma econblick fora krig mot tyskarne, derfor ott de wilja for: swara nationalitetsrattigheterna i Sydsleswig. Det gar icke an att tillämpa en prircip blott när den faller sig begwam för of. men altmma den, nar den ide fan werka i wart intresse. Med allt detta ar dot ingalunda war Me: ning, att mi ite skulle funna eana Danmark wår innerligaste personliga sympati. Det galler blott, att wi icke forwexla personliga kanslor och intressen med politiska begrerv och wara pliater mot wart fadernesland. Answaret for oss sjeljwa är latt att bära, men tyngre ar an: swaret för wårt folk. Det dansla folket ar mår narmaste stamförwandt oc fan gora on: sprak på wart deltagande i olyckan. Latom of derför göra allt hwad mi förmå, låtom of sanda penningar och klader och allt, fom fan lindra noden, men latom of ide leda wart land in på banor, fom leda till forders och hwarifrån det ar få swårt att föra eet tillbaka. Wår frihet och war ara skola wi förswara till sila man, nar de krankas, men latom oss akta of för att blifwa hjeltar i en af framtidens stora tragedier. . Sjöfartsunderrättelser. 1044(