Norrländska Korrespondenten – 13 april 1864, sida 3

ÅU . . Om wår pligt att hjelpa Danmark. Under denna rubrik innehaller ChListiania Dagbload en artikel, som warnar Swerige och Norge för att tritaga i Danmarks srid mot Tyskland, alldennund Danmarks strafwan att oibehalla det tyska Sydsleswig strider emot na: tionalitetsprincipen, hwilken i war tid allt mer och mer winner erkannande och en gång, forr eller sednare, skall sluta med att winna den seger, som tillkommer sanninqen Wi wilja derwid blott gora den anmarkningen, att ar: tiketjorfattaren synes glomma att Tysklands för: kampar i den nuwarande striden alldeles ie inskrijvit ntionalitetsprincipen på fin fana. utan twartom wilja waldfora den i wida heire grad an dankarne, tast i motsatt riktning He tyfka makterna hafwa icke upptradt for att gimwa denna princip hwad den tillkommer, oc kampa derför ite för nagon rattwis sak. Det synes oss derför höra blifwa Europas pligt att på den blifwande konaressen soka forma beage varterna att ora rattwisa ät denna vrincip, och detta kan icke ske pa annat satt an det, som cen danste patrioten Schack i fin af oss åter: gifna broschyr Om Cleswigas delning före: slagit. Ener dessa unmarkningar atergi fwa wi urtikeln så lydande: Håar har på senaste tiden skriwits mycket i wåra tidningar om wåra pligter mot war nätta, men föga om war pligt mot of sielfwa, wårt fadernegland od wåra efterkommande. Urphojda ridderliga kanslor, ofwergående opi nioner od konslade iatryck bafwa, Mera an man är man mid dessa fornustets dagar, sokt lifwa massan för flora och för saderneslandet ödesdigra företag. En tillfallig ära och en oräwerdaende tillfredsstallelse af hjertats kraf kan detta medfera, men hwad det swarligen medfor, det ar faderneslandets och eftermwert: dens tackfamhet. Ty giwes det i werlden vå: gon mwerframbet, fom framför andra tordrar fornuftia öfmerlaganing och blid för tidens kräf och tidsandans riktning sa maste det wara hwars föremål ar att förta landet i ett ria Om ett folks sielistandighet stär rå spel eller dess ara omedelbart krankes, då sorefinnes en cafwislig grund för kria till oc med for ett sadant lone fem Norge, men skall man for en främmande ssats stull förta fig i krin, då Må ste med rätta manga saker tagas i betraktande, och framför alla andra den, huruwida man wid det tillamnade upptradandet kommer i kollission med tidehwarswets stora ledande ideer eller om man i samklang med desia arbetar for fram: tiden. OM ju twiizelaktinare rattmatigheten är af de fordringar man mill uncersiedla desto starkare måne of dessa betankligheter göra fig RR — — -—-——8ZQe —W—— ——