Norrländska Korrespondenten – 9 mars 1864, sida 3

En innerlig tillgifwenhet egde rum mellan tessa bäda personer. Une der det de lågo i halmen, kom en af damerna bort till tem med en skål foppa. 7Det är bäst att Bisse får den, fade Selandsbon, ty vet är riktigt strunt Amed henom i dag. Efter denna före laring knuffade han till fin kamrat och räckte honom skålen. Esterrikaren log, rijerte ren tackande rörelse med handen soch drack soppan. En postiexpeditör, fom siod i närheten, gjorde ren främmande några frågor på tyska, men denne skakade på hufwudet; han tilltalade ho: nom derefter på franska, på engelska, men utan bättre resultat. Sjelländaren satt och log. OHan förstår ide, hwad ni säger. Det finnes ingen, fom fan tala shans språk här, mer än jag, tillade Uhan med blygsamt sjelfförtroende. Nu skall vi få höra. Happe, Happe, Happe! fortfor han. Den främmande Iloa, nickade och såg upp fill honom, fom ett barn till fin for. 7Ser ni der, att han förstår mig, fade soldaten. Jag frågade honom: År du hunarig, skall jag snart skaffa dig något att äta, min wän! — Då han rister på hufwudet och blinkar med ögonen, skall det wara nej! Då han gapar, wärker det i hans arm, och då får jag skaffa litet kallt watten och slå öfwer förbindningen. J natt låg ban och gret samt gjorde forgtecknet, men i morgse, vå jag sof nere i kajutan, ryckte han mig i håret, ret betydde att jag låg och tyngde på bor nom. Det är wisst en fin pojke annars, ty då Nils Olsen sköt ned honom från häften mid Bustrup, der mi blefwo få rade båda twå, hade han trekantig hatt på hufwudet med en stor, grön ftrutåfjäder uti Hand kamrat der borta wid dörren hör säkert till det slags folk, fom aär ute på Vesterbro (en förstad till Köpenhamn) ech säljer råttsällor. Han kan också tala wårt sprök. Nu ffall ni få höra: MNRå, Bisse, hwar säger dansken? — Österrikaren reste fig upp, strök håret ifrån pannan och ro: pade med klanafull och genomträngande stämma: Porem! Bodrem! — Hör ni! sade sjelländaren triumferande,han fan lika god danska fom mi. — Hwad war det ban fare då?7 frågade damen. — Han fade: På vem! på vem! det lärde han nere wid Bustrup. — Danz skarne ha en egen slagdänga, fom te nu sjunga å krigsskådeplatsen: Paa dem! Paa dem! Paa dem igjen! ville Lutvig Fredritsen! Hela Fretericia är nu förwandladt till en kasern, dagligen införas fårade, och all lagskipning såwäl som alla fommunala och borgerliga augelägenheter äro suspenderade, liksom äfwen skolor, sjukhus och fängelser äro utrymda, för att emottaga sårade i händelse af en belägring. Enligt enskilda bref från Aabenraa, äro alla gamla tjenstemän der ännu qwar mid fina befattningar. Auguftenborgaren hade wisferligen blifwit pro: klamerad derstädes, men hela komedien