Norrländska Korrespondenten – 2 mars 1864, sida 2

stade namnteckningen under en i Bihang till denna Tidning införd artikel, rörande wissa åtgärder wid Alnö kyrkas altarprydnad, finner Med. ingen twefan återstå för intagande af den förres insända beriktigande. Twisten synes hafwa fin anledning i ett missförstånd. Hellsen, fom förut muntligen wägrat fin underskrift, men dock biträdt med dotumentets afskrifwande, ansåg fig, wid utgåens det, böra äfwen skrifteligen förnya fin reservation mot denna namnteckning, få som öfwerfilödig; men då han derwid tillade de orden: behöfmeg det, få tan prosten skrifwa det, fan man ej undra, att prosten deraf drog den slutsatsen, att han war berättigad att efter behof teckna Hellsens namn under dokumentet, ehuru denne ansåg sig dermed hafwa gifwit prosten en ytterligare erinran om sin wägran, hwilket och wisas af hans till Tidningen insända protest. Då emedlertid prosten Backlund icke saknat ans ledning att, i Hellfend uti berittigandet citerade ord, hwilka wi antaga wara riktigt anförda, finna ett medgifwande till namnets begagnande, torde saken stanna derwid, att parterna icke rätt förstodo hwarandras mening, och att de får ledes båda hade rätt, efter fin uppfattning. Till widare upplysning härom införes här prosten Backlunds Beriktigande. Att schatullmakaren, kyrkowärden i Timrå, Joh. Hägglund mar hufwudman för altartaflornas uppsättande och få stande på wederbörliga ställen och på wederbörligt sätt i Alnö kyrka med bir träde af målaren P. Hellfen och fnida:ren A. Strandberg d. 3 Okt. sistl. år, samt att nämnde personer under Januari månad innewarande år besett och intygat, huru bildhuggaren och förgylla: ren Hofren gjort hwarjehanda rubbningar och förändringar i taflornas läge och omgifningar, det är en sat, hwarom de tillräckligen utlåtit sig i bihanget till N:r 8, — ett utlåtande, som icke heller br Hellsen fan förneka. — Jag behöfde ett sådant wittnesbörd, för att kunna återbringa allt i wederbörlig ordning, på det att Alnö församling, såsom få dan, icke ens skulle kunna misstänkas, ännu mindre beskyllas, att hafwa ber ordrat och liksom instruerat hr Hofren till berörde rubbningar och ändringar. — Hr Hägglund hade förtlarat sig skola lemna ett sannfärdigt och sakmessigt in: tygande, hwilket otwunget underskrefs af Strandberg, äfwensom det likaledes erkändes af hr Hellfen, hos hwilken jag wid min resa till Skönsmon lemnade det, och anmodade honom att afskrifwa detsamma tills jag efter några kimnar återkomme från Mon. Wid min återkomst hade hr Hellfen gått ut i staden, men både originalet och afffriften lem nades mig genast, jemte följande rader, hwilka jag för stunden ej har tillfälle att få vidimerade, men hwilket kan ste, om få skulle behöfwas: Min namn: teckning anser jag wara öfwerflödig. Behöfwes det, så kan prosten skrifwa