Norrländska Korrespondenten – 27 februari 1864, sida 3

— Fredrik tryckte wid dessa ord sin fars hand med såtan rörelse och ömhet, att gubben, fom ide kunde motstå hans bön, ropade: — Fredrik, jag war på mwäg att begå ett brott; jag är wanhedrad! Wid dessa förfärliga ord, sjönk den olycklige unge mannen ned på en ftol, och blef tödsblek. Han hope pades ännu att allsammans blott war en förskräcklig dröm; men hans far fortsatte och bekände att sedan tre månader hade han på börsen spetulerat i fonder: na; sedan han wunnit en ansenlig summa, hade han förlorat ide blott denna fumma, utan äfwen den Lil: la förmögenhet han egde. Derefter, förtwiflad öfwer sin ruin och isynnerhet öfwer Fredriks, hade han begått ven dårskapen att ånyo fresta lyckan, derwid han riskerade trettiotusen francs som icke tillhörde honom, och som han äfwen förlorat, J början hade Fredrit suttit qwar på stolen, orörlig och litsom slagen af åskan. M:r Darcys redlig: het hade dittills ide ett enda ögonblick förnekat fig. Den olycklige mannens röst och hela uppförande har de nu någonting få förfärande, hang förtwiflan war få ytterlig, att Fredrik fruttade se honom duka under derför, och denna fruktan återgaf honom hang mord och själsnärwaro Han frågare förft, hwem fom kunde reklamera de förlorare trettio tusen franes. M:r Darcy swarade, att en af hans klienter, som nu war bortrest från Paris, hade deponerat desfa penningar hos honom, med uppdrag att amvända dem till en utbetalning fom ide borde ske förrän om fer weckor. ö — Gud ware lofwad — sade Fredrik, omfamnande sin far — wi hafwa ju tiden för oss. — Swad betyder det att jag har tiden på mig