Om tjenare och deras orlosssediar. i Att åtskilliga tidningar börjat afhandla detta ämne, lärer för den stora allmänheten vara högst välkommet. sunger man i noga skärskådande de förderlliga följderna af osanna orlofssedlar, så blifver man SRA j huru illa man dermed gör emot tjenarne sjelfva Att tjenstefolk, såsom annat folk måste hafva sel, är en gifven sak. Att de äro de okunnigas, lättsinnigas och oförståndigas barn är ock gifvet, emedan det just är okunnigheten, lättsinnet och oförständet. som bringa menniskan ur sjelsbeständ till ringhet och fattigdom, och i följd deraf hennes barn till behofvet att vara i andras tjenst och bröd. Att många aktningsvärda undantag gifvas, ändrar icke ställningen i det hela. Komne i tjenst få de många påminnelser, bannor och tillrättavisning, så att de ej veta annat, än att de i det hela stått illa hos hugbonden och matmodern. De hafva mycket hört talas om sina tiel, och kanske om inga goda egenskaper. Men nu skrifves orlofegedeln, och i den nämnas endast goda egenskaper Ynglingen måste deraf naturligtvis få den tanken om sig sjelf, att han icke hade annat än förtjencter, hvaröfver högmodet reser sig upp. De undfångna förebråelserna framstå såsom oförtjenta. Det öfverdrisna berömmet i orlofssedeln är en lögn på den ena sidan, påminnelserna för fel en lögn å den andra sidan, allt betraktadt ifrån ynglingens eget inre. Nu träder han eller hon i en annan husbondes tjenst, troende sig ega endast goda egenskaper. Men här, som på förra stället, framträda felen ånyo, nu med ökad etyrka, de förra oaflagda felen föda nya 0. 8. v. Missnöje och hemligt hat uppstå i tjenarens sinne mot allt hvad husbönder heter, allt sker med ovilja och ett outsläckligt begär att komma lös ur detta plågolif. Nu kommer en ny orlofssedel, af annan författare, som drager fram nya goda egenskaper, men inga fel o. 8. v. Förvriden i tankarna om sig sjelf, nedtjunken i egensinnets slafveri, går den bedragna sitt lif igenom, utan att en enda ljusstrimma från hans eget inre någonsin leder honom till ett bättre. I ganning, om man hade öfverenskommit, att i grund tilliptetgöra den tjenande, så skulle ett säkrare medel till hans förderf ej kunna uttänkas. De gode tjenarne, som, förundransvärdt nog, likväl här och der finnas, äro, i den ställning att de uteslutas från att komma till ett bättre. Emedan man aldrig kan tro på en orlofssedel, gifver man alldeles lika lön åt både onda och goda, behandlar dem alla lika, anser dem alla lika dåliga. Nästan hvarenda gvd egenskap utsläckes alldeles, och den, som inom sig hade frö till ett bättre, kommer icke heller fram ett enda steg, utan tryckes tillbaka till de uslas lott. Nu klagar man allmänt i hela landet öfver dåliga tjenare. Men hvem har gjort dem så dåliga, om icke just husbönderna sjelfva, i det att de icke, vid tjenarens bedömande, hålla sig vid sanning och rätt. Re REA VAN Betraktar man saken från husböndernas sida, så lida dessa otroligt al tenarens opålitlighet. Sedan de salska orlofssedlarna hos tjenarne alstrat ett högmodåigt och siendtligt sinne, så