man Nacquart, och Fredrik hade då genast begifwit sig till tiggerskans wanliga uppehållsställe. Då han icke fann henne der, frågade han twå andra gummor derom och erfor nu att gumman Nacquart icke synats till på fem dagar. — Kan ni gifwa mig hennes adress? — frågade den unge mannen. Fredrik erhöll ett nekande swar och blef således twungen att skrifwa samma afton att han icke kunnat träffa gumman, . Dessa dagar fom Fredrik ej kunde besöka Iofephine, anwände han att förnya sina böner hos sin far. Knappt en wecka efter Helenes död, gick han en morgon ned till sin far, och beslöt nu att skaffa sig ett samtycke, utan hwilket han ej kunde blifwa lycklig. Ehuru han war säker att lyckas beweka fadrens hjerta, int rädde han likwäl icke utan ängslan i hans rum; ty sedan några dagar hade m:r Darcy förlorat sin wanliga glädtighet, och tycktes ofta wara dyster till sinnes. När Fredrik öppnade dörren, war fadren ensam. Han skref. — Låt mig sluta detta bref, min son — sade han, då Fredrik inträdte. — Kom åter något sednare! Tonen i m:r Darcys röst war så upprörd, att Fredrik, i stället att gå, närmade sig och blef mycket bestört wid åsynen af den förändring som fadrens ansigte undergått. — Hwad fattas er, min far? — ropade han. — Jngeuting, min son, ingenting; wi återse hwarandra sednare; wi spisa mirdag tillsammans. — Nej. Ni bedrager mig; ni är sjuk, eller oc plågas ni af någon stor sorg. Mir far, säg mig allt, jag ber er derom! Om ni älskar mig, säg mig allt!