Norrländska Korrespondenten – 13 februari 1864, sida 2

be felegrafkorrespondensen samma porto: satser för befodringen på fmenffa lini erna äfwenledes må i allmänhet få tillämpas. — Annu en medlem af Stockholms skarpskytteförening, E. Forssman, afreste d. 7 d:s till Danmark, för att fom fris willig inträda i danska armän. — Befallning har i dessa dagar an kommit till styrelsen för ftatens södra stambana om ofördröjligt inredande af godswagnar till transport af cirka 150 hästar. Landsorts-Nyheter. Upsala stads skarpskytteförening firade den 24 Januari en storartad högtidsfest med anledning af att den utaf landghöfdingen grefwe Hamilton till famlingsoch öfningsrum för kåren upplåtna gams la Taffelsalen å Upsala slott nu blifwit iordningställd och icke obetydliga enskilta uppoffringar af flere bland föreningens medlemmar förwandlad till en smakfull wapensal. Stadens tidningar beskrifwa festen såsom särdeles animerad och Itysande genom det stora antalet närmar rande personer, den briljanta efläreringen, mängden af tal och skålar, samt musiken och fången. Glanspunkten bland talen utgjordes af professor Swedelii swar på skålen för de nywalda hedergledamöterna, derwid hr S. yttrade: Jag läste en gång i en utländsk bok om Swerge, att om det är fannt, att de lyckligaste länder äro de, om hwilka man talar minst, få måste Swerige wara sjelfwa sällhetens hem. Det will säga, att inga förwånande händelser i wåra dagar förtäljas ifrån Swerge, inga måldsamma brytningar, intet sådant, fom rö rer upp de europeiska folkens passioner och sätter deras frid i fara. Men der emot kunde wäl åtskilligt annat ifrån Swerge förtäljas, sådant fom kräfwer förtroende, att samhällets ordning är fast och säker i detta land cd att lifwet rö rer fig med starka steg i en utweckling till stigande wälstånd och medborgerlig anda. Den wisar sig, denna utweckling, på flere sidor: intrycket fom den gör, är tacksamheten för den allt styrande Försyn, fom har låtit kraften till det goda wära ibland of, ostörd af främmande fienders wåld, ostörd af hätska partiers strid inom staten, sådant, fom annorftädes har hotat att slita fönder land och folk och wäl fordom någon gång har flitit wårt land. Och med denna tadfamhet förbinder fig en glad förtröftan, att en stark, en rik, en lyckosam framtid är wårt fosterland beskärd, om blott wi hålla kraften frisk och modet sansadt, att wi ej jelfwe förspilla denna framtid, om det vore i wällustig lättja eller i öfmerpända försök att flyga ut på de lysande )edrifternas bana, högre, längre än winzarne bära. Wi hafwa mycket att bevara, men derföre också mycket, som kan jsörloras. Detta är den sanning, fom wenske män behöfwa ständigt behålla ör sitt minne, att Swerges bestämmelse ir, att bewara fin ställning såsom fri—— AAA sssss