Norrländska Korrespondenten – 10 februari 1864, sida 3

ningar af opium. Hos dem, fom fmår ningom wänja sig derwid, förlorar ins trycket, liksom wid alla andra gifter, något af fin hastiga och häftiga mwert samhet. Men werkningarne äro derför ide mindre skadliga. C. 3. Munck af Rosenchöld påstår: ÅFlera skäl tala mot bränwinets nyttjande till dryck, men ett enda deremot wore tillräckligt, det nemligen att det i wissa fall är ett mebdikament och ett medikament passar ej till daglig dryck för friska menniskor. — Wäl om denna i så många afseenden skadliga drycks afskaffande åtföljdes af ett godt öls återinförande. Doctor O. Ch. Ekman i Calmar skrifwer, i Jan. 1838: Sjelf kan jag intyga bräns winets skadliga werkan (ehuru jag fer dan 1830 ej tagit öfwer 3 små supar om dagen). På de sednare ären bes gynte min aptit aftaga, m. m. 3 fiftledne Sept. månad upphörde jag på en gång att förtära bränwin. Alla ofwannämnde plågor äro nu, Gudi lof, förswunne, och aptiten är starkare än den någonsin warit. Detta är hwad jag på ära och samwete kan intyga. Professoren Doct. G. Erikson betygar (i fin afhandling om bränwinet, Norr: köping 1831). Afwen ett måttligt bruk deraf, såsom bewisadt är, förkortar lif: wet, föder sjukdomar och på sistone gör menniskan i förtid oskicklig till fina pligters uppfyllande. Det utan jemförelse owärdigaste af alla bränwinets förbrukningssätt är mig: serligen det hwarigenom föräldrar till låta, ja uppmana fina barn att förtära detta förstörande gift. Den späda frop: pen förstöres lättast af giftets målndsamhet; derföre dö oc sådana barn res dan tidigt eller om de längre uthärda, blifwa de småwexta, sjukliga och fram: släpa sitt lif i elände. 3 Swerige förtäres årligen minst tjugutwå millioner kannor bränwin, hwilkas wärde utgör minst 15 millio: ner Ror Bco. När man besinnar att denna oerhörda summa utbetalas och auwändes för en i högsta måtto för: derflig öfwerflödsartikel, fom långt ifrån att åt det ädlare menniskosinnet lemna någon tillfredsställelse fastmera bidrager till dess undertryckande, synes man wäl ingalunda hafwa anledning att upphäfwe en klagan öfwer en nations fattigdom hwilken har få mycket att årligen an: wända på ett enda flag af öfwerflöd. (Forts.)