3 en ålter af 28 år och straxt efter Ehristian VIll:s tillträre till regeringen hörjare magistern, theol. kandidat Mon: rads politiska lif, och han anwände här all den ifwer, energi och duglighet, fom en få rikt begåfwad man kan utweckla. Som politisk författare uppträdde han i flera tidskrifter och war, bland annat, i 2 år medarbetare i Fedrelandet. En mera glänsande period än då har den danska journalistiken wisst aldrig haft, få högt den också står för ögonblicket. 1846 blef han utnämnd till pastor, men lemnade fnart igen fitt paftorat, efter att hafwa blifwit i Köpenhamn wald till ständerdeputerad i Roeskild. I Mars 1848 war han en af dem, fom inbjödo till det bekanta stora Cafino-mötet. hwiltet hade till resultat en ny konstitutionell sakernas ordning. Den 22 i samma månad inträdde han fom medlem i den nya regering, fom har fått namn af Mars-miniftren, men fom redan den 15 påföljande November måste afträda. I Febr. 1849 blef han utnämnd til biskop öfwer Lollands-Faljters stift, hwarest han wann allmänt erkännande så wäl för sin duglighet som för sin humanitet. Den 4 Dec. blef han wald till folkethingsman för Maribo amt, fom han sedan ständigt har representerat med undantag af några månader 1853. 3 April 1854 blef han af den reaktionära Örstedska minifteren afsatt från sitt bi skopsembete på grund af fin frim odiga opposition mot regeringen. Efter denna minifter8 fall blef han 1855 öfmerdirettör för folkunderwisningen och inträdde d. 6 Maj 1859 i den Hallska minifteren såsom kultusminister. Den 2 Dec. tog hela minifteren afsked och aflöstes af den bondemwänliaa Rottwittska miniftsren, i bwilfen Bliren-Finede fungerade fom utrikesminister. Twå månader derefter föll emellertid denna ministär på grund af Rottwitts död. Monrad fom den tirden wistades i Paris med hela fin far milj, blef då hemfallad, för att bilda ett nytt kabinett. Han gaf den 24 Febr. 1860 konseljpresidentplatsen till Hall och öfwertog sjelf ganska modest blott fin gamla portföljd. Nu är han, fom bes kant, sjelf konseljpresident och man fan nästan säga, tillswidare allena regerande i Danmark. Det är öfwerflödigt att här tala om hans snille och stora egens skaper fom statsman; dem känner hwarje man, äfwen tyskarne. De tycka just icke särdeles om honom, men de kalla honom ver schlaue Monrad eller Shlauenberg, hwilket måste anses fom en fomr plimang för hans skarpsinnighet och fina diplomatiska förstånd. J umgänge är han wänlig och förekommande mot alla, mycket lätt tillgänglig och har en wiss fwaghet för sina gamla universitetskamrater. Han är utan flärd och älskar icke pomp och ståt, men fan derföre mycket wäl upp: träda imponerande emot förnämt folt och höga byråkrater. Dertill kommer den lyckliga omständigheten, att han genom en ej obetydlig privat förmögenhet är en fullkomligt oberoende man. Poe