Norrländska Korrespondenten – 30 januari 1864, sida 3

Sör fattigt folk är dessutom denna Dbe-jhu skattning en tung börda. Rikt folk fan slä wisserligen ide generas af den fmå ftyfmwern men hos ven fattiga en amma Enkan, ven sjutlige gamle arbetaren eller J såsom här i staden inträffat hos — fattighjonet, fom alla funna haswa en ( hund till fin glädje och ende män, mår ste walet wara hjertslitande mellan fem: riksdalersutgiften eller wännens dödande, ty då ingen wanligen will met få bög afgift årligen hälla den fattiges hund wid lif, och telta djur också för ingen I. annan än egaren, har något wärte; få måste djuret dö! Företager sig nu i detta iräkade bekymmer en obemedlad . person det wågstycket att behålla sin tära hund utan att derom anmäla, eller: försummas sådan anmälan af owetenhet o. d., då blir utgiften ännu kännbarare, ty Författningen stadgar i så fall utan konsideration dubbel hundskatt och 5 rdr i böter, eller för obemedlade betydliga summan af 15 Ror Riksmynt, hwilka nog en böteshungrig person skyndar att på öret utkräfwa. Så bliswer sista Des tymret wärre än det första! Såsom hufwudsakliga skälet för hundskattens åtagande har man anfört den stora åtgången af födoämnen till det talrifa hundslägtet, för hwars uppehälle I tr man på öret welat uträkna en ofantlia I m m NN m ut kostnad, men om man härwid afsett att befrämja sparsamhet, hade man mer samma skäl bort uträkna och taxera, hwad kalafer, baler, drycker, cigarrer och den öfwerdrifna lyxen i kläder, aranns låter, och titsfördrif m. m. kostar Ewers ges folk. Men en sådan beskattning skulle säkert förekommit hwar oc en ännu förhatligare än hundskatten. 3 dessa fall duger icke att med lagstiftning tränga in på det privata lifwets område, och bäst är att låta hwarje före nuftig menniska i få fall handla med sina tillgångar efter eget bepröfwande. Må såletes ven fom will lefwa öfwer tillgångarne och i frihet från annan beslattning än den han fielj med sitt bewisade öfwerflöd ålägger fin, förbrufta sitt; men må ockjå den fom will, ega rätt bestå fig vet rinaa öfwerflödet af en wänfast waksam hunds sällskap utan andra afgifter, än hwad djurets uppehälle lostar honom, och utan, all ine blandning i denna hans privatange lägenhet. Sundswalls samhälle har alltid gjort fig kändt förs en werklig liberalism. Måtte nu wåra högtatktade Herrar Statsfullmäktige wid sitt nästa summanträre bewisa samhället, och hufwutr sakligen de mindre bemedlare bland wåra närwarande eller kommande hunds egare, ten liberaliteten, att hwad bäst wore ufskaffa hundbeskattningen, eller åtmins stene hwad Jns. förslagswis wågar hem sälla, nersätta ven till blott 1 ror. Atgärden skulle sätert blifwa wälsignad i mången loja, derifrån man utan af: und ffårat ren rikes mångfaldiga icke taxerade lyx, men tillika med förundran betraktar, att den obemedlades oftajt enda öfwerflöd af en wänlig och waksam Å N he in ti bi ni — — ru