Norrländska Korrespondenten – 23 januari 1864, sida 2

lyfdee han täet på tang lock, och räknade på sitt 9! för att skingra sina 9al. Summan war bes inotig; men han wågare ice ujuta deraf. De fattiga safe ide rätt att plåätstigen blifwa rika. Han gick vemt till skogen; men hans armar förswagades; a hade mindre lust till arbetet; hran tycktes blifwa mra tung, och ekens fibrer alltmera fega. Hans irda säng wäckte ide mera eton i de omgifwande senderna. Deck förwärfware fan småningom några fegar mkring den halmbcetäckta kojan; tet äldfta af barnen följre fåren på allmänna betesmarkerna wid kanten uf skegen; två bräkante netter, instängda inom Hädnader, erbjör a åt barnen fina wäl fyllida spenor; brös det blef hwiture, köttet mindre sällsynt, oc men drack äöfwen annat än watten. Glädjen tycktes med mile mägan gästa i sngan. Endast Fritz blef allt mer och mer orolig Månaderna giugo ech hans hustru bif moder för åttonde gången. Sjelswa födelsedagen kRannade en resande med (ntnämt utjeende i koian, belratare barnet, fann det täckt och sate ten förtjufta modren, att han wille wara tess gufar. Fadren hate gätt att heuta en arannawinna att hjetea barnaföderskan. DI han ätersom till sitt hem och märkte fremlingen, toa han :tt steg tillbata. Han igenkände genaft mannen i ÅIcgen. Den resande lade ett finger öfwer läppen: örän förstod tenna åtlåro9, nog tydlig i vet stumma la fet för dem, som tale med tecken, och waktade fig in 2 1 AVN vul ati hwiftä ete ord. 1 — Daå skall falla havran Frans — lingen, fom ide tycktes mycket bekhm ade freme ir I 5 gå med till kyrkan — och war lugn; det ig om att är jag som i I pj 8