Norrländska Korrespondenten – 23 januari 1864, sida 2

old minnet af att detta iställe har warit! wåra förfäders wärn i ett årtufende och wid att se för ögonen att det aldria har warit få starkt fom nu. Man 19pnar till historien, som förtäljer om de twenne stora ÅÖ Thyra Danne: bed och Margaretha Eprensheft, och om te twå stora männen, Götrit och Waldemar ven store, hwilka hafwa stått farter åt detta danskarnes bålwerk. Man skåätar framat öfwer en cändlig slätt, tila oändlig fom Danmarts strid med Tyskland, och man skådar tillbata Pölerkrat, der ven förste ESdleawigSyolfteinaren, konung Abel, begrafdes med em påle geuom köttet, och hwarifrån han ännu i bag eller rätture i natt, kommer ribande på en kolswart häst äte följd af 3 slällande hundar. Det är VEM beljfteiniömen som oupphörs lint ånyo tryper fram, fastän Bluhme Då fin tid påstod att den mar begraf: en med en påle köttet. Ett satnar nan här; om man bet bare, stinlte Dans u.virke wara ointagligt för ywilten här sem helst: vet är konung Fredrik den siunde. Om han bleswe flyttad från sitt lugna hwalf i Roestilde domlyrla hit bort till dessa skansar, om hwilka hans själ drömde i sista ögonblicket, och jordades här i Margretevolden, så kunde pet aldrig komma i fråga att tyskarne någonsin skulle öfwerwinna oss. Det war en simpel soldat — en bonddräng från Jlensborgetratten — fom häromdagen uttalate denna tanka på det lugna sätt som är eget för menige man, och hans kamrater instämde i hans yttrande med en enthusiaom som man måste ha sett för att anse ten möjlig hos vet flegmatista flag af menniskor, fom katlas syr jntar. UDet ir skönt att stå en morgonstund på Danncvirkes wall ch fe dem komma från alla fonter, de rerblonmiga Jens serne för att intaga de dem anwisade platser under en möjligen inträffsande strid. Hwarje brigad har fått jig an wisar de skansar och öppningar mellan ressa som de skola förswara, de öfwa sig nu i att befatta bem för att reri genom lära tänna terrängen och tess rätta anwändande. Och det skall blifwa en warm dufjt om wåra goda wänner ravanuienfra göra allwar af att wilja besätta Sl-swig. Se framåt, och du fer den änclösa stätten, der hwart gärde. är övelaundtt. hwarje dike igenfyltt; på renna slätt skall fienden uppställa sina kanoner, öfwer denna fatt skola hans stormltolonner rycka fram. Se omkring dig, och du ser skans wid skans, höga, fena lerslansar, hwilta ide ranta ned som tegelmurar, utan nästan kunna fä avg blifva sastare med hwarje jernrean som strömmar ned i dem. Se bur hoc tande det swåra artilleriet sticker upp sitt swarta hufwud öfwer wertets lrön. vift lejonet på Flensboras lyrlonärd blickar det met föder och frågar litsom vel: mad bebagast? Och fe dig om på beta fatta, bhastanta karlar, fom alu: tid äro lifa glada, som icke skryta itert, — — — —— ——— — — —