Norrländska Korrespondenten – 24 december 1863, sida 2

wänner sprungo emellan båra och ännu samma dag wexlades kulor emellan te båda fienderna. Kreolen föll. Laniera grep till ftykten och rärdade fig med knapp nöd på sitt fartyg; men huru stor war hang bestörtning, då, efter en kryssning af flera dagar, ven trogne indianen, fom han skickat för att träffa öfmwerenskommelse med den gamle plantageegaren om en sammankomst, återkom och underrättade honom att denne hastiat aflidit, utan att hafwa utfärdat något fribref åt Jazede, och att pa uppmaning af Lanicras fiender, qwarlåtenskapen skulle säljas på offentlig ant tion och bland denna naturligtwis också hand tros lofwate; brodern till den i duetten dödade, eu ante: rikanare och tillika sheriff, hade swurit att blifwa flickans egare, om det oc Mulle kosta Honom 5,000 pjaster. Hwad den olyckliga skulle komma att utstä, om hon tomme i händerna på den elalke yanteen, tunde lätt förutses. Med fasa förnam Laniera det öde, fom fä: wade öfwer band älskarinnas hufwud. Men här war rask, kraftig handling of nöden, Ått Laniera ej hade att wänta något medlidande, nägon eftergift af fina fiender, war honom befant, och rastt fattade han beslutet att befria den älskade, och om detta ej lät fig göra med lift, att anwända wåld, ty hans skonare, fom i Natches lastat waror för marknadsplatserna i förer, war nära till hands och indianen mar sänd att i hemlighet tala med Ba zede och aftala med henne en enleveringsplan. Brefwet innehöll hennes swar. Med gnistrande ögon genomläste Laniera dets men allt dystrare, allt mer olykksbådande drogo hand ögonbryn fig tillsammans; trampaktigt grep hang hand under läsningen några gånger efter den i hans bälte sittande bovieknifwen.