— Da man skämtar med kejsar; Napoleon, är det derföre att han icke; afhugger den gordiska knut af dum-, heter, som man sjelf knutit. ) — Scllesvig-Ilolsteinska kronpretendenten, Prins Fredrik, ännu utan både land och folk, har inom sitt rike! anmält sig benägen att upptaga ett större räntefritt lan. Man säger att anbuden redan skola uppgå till slere 000,000, 000 thaler, men att ingen liebhaber ännu infunnit sig. som tecknat sig för nagon enda 1 framför dessa nollor. ft — Man antager att konungen af Grekland, Georg I, som nyligen var, sjökadett i Köpenhamn, skall med hela sin armå hasta till Danmarks försvar. Han lärer komma att taga vägen genom Tyskland, öfver Wien och Berlin. — Lord Russell, så vill man veta, lärer så länge hängt sin näsa öfver den Europeiska politiken — att den på sednare tider vuxit till så omenskligt stora dimensioner, att Danmark för honom icke är mera än en pris snus. i j i j — Tyska folket hotar mig, tänkte v. Bismarck, nåväl, jag skail arrangera något, som ger dem annat att tänka på. Slår du mig, sade trumskinnet, sa kallar jag på soldaterna. — Det stormar i Tyskland. En tysk tidning berättade härom dagen, att stormen var så häftig, att foglarne trippade nakna på marken, emedan fjädrarne blåst af dem. En engelsk tidning bekräftar uppgiften med tillägg att vid de tyska kusterna det till och med skulle ha blåst så hårdt, att 4 matroser mäste hälla fast fartygskaptenens skägg, på det att det icke skulle blasa bort. Ilärtill kan man nu, efter sednare ingångna underrättelser, lägga, att det, da Bismarck härom dagen talade i ständerförsamlingen, stormade så häftigt, att flere än en af de närvarande förlorade hufvudet.