Norrländska Korrespondenten – 28 november 1863, sida 2

fa på morgonen den 19 dis gingo bort från fin bostad qwarlemnande trenne små barn, funno wid hemkomsten huset i brin: nande tillstånd. Elden hade uppfommit genom barnens oförsigtiga begagnande af strykstickor. Med stor ansträngning lyckades de små hjelplösa, hwilka tagit sin tillflykt till singen, räddas undan det farliga elementet. — Förliden måndag på eftermiddagen samlade sig Upsala studentkorps å Stora torget och tågade, företrädd af corpsens båda banr och de särskilda nationernas fanor, alla behängra med sorgflor, till Odinslund, der framför obelisken flere af corpsens wackraste och högtidligaste sånger utfördes samt ett lefwe, inledt med ett för tillfället särdeles wäl läm padt tal i korta ordalag af corpsens ord: förande filos. doktor von Scheele, höj: des för minnet af Danmarts aflidne konung Fredrik VIL Den enkla minnes: festen, wid hwilken en talrit foltsamling infunnit sig, war af en gripande effekt. — Wid urtima ting med Willåttinge häradsrätt i Södermanland den 17 d:s blef Torparen Anders Andersson från Sparreholm hwillen erkänt att han den 23 sistl. Okt., i grannskapet af Sparre: holms jernwägsstation, på det förbigående snälltäget nedkastat, en större sten, som, utan att förorsaka någon större skada, träffat lokomotivet, helt nära den plats lokomotivföraren derå innehade, dömd att, med afsende på den oberäfneliga olycka en dylik gerning kunnat för: unleda, härför hållas till straffarbete å fästning i 3 år. — En Stockholmskorrespondent be rättar: Härom dagen hade en rik Dalgubbe företräde hos Konungen, emedan gubben fått i sitt hufwud, att Majestätet sjelf skulle tunna afgöra en rättegång, som gubben råkat ut för och fom fom: mit alldeles på sned, mente gubben. När han redogjort för fitt ärende och konungen lofwat att låta efterfråga saken, samt gubben derefter blifwit mänligt förafskedad, wände han om i dörren, frågande: Si fi, dä wa sannt dä! Der hemma ba di mej fråga hwem Du ffulle göra te mår landshöfding, för fi sektern (Landssekter De la Bal) wela wi inte ha7. — Hmwarföre det? frågade Konungen skrattande. — Nä, sir Du! han har få många slägtingar i hembygden, och den fom ffa hålla styr på fros nobetjeninga och herrekara hos of, får inte wma beslängtader med dom. Låt of derföre få en rasker karl, en tocken fom Du sjelf, så blir det bra, och fullt med göra har han. — Hwad konungen fwarade har gubben icke omtalat; men nöjd med swaret tyckes gubben wara. — Om en hittills åtminstone föga omtalad uppfinning för landotbrutare ffrifwer Kalmartidningen Barometern: Du inom Kalmar län såsom sklicklig landtbrukare bekante Kongl. sekreteraren Emil Key å Sundsholm har gjort flere lyckliga försök med pudrettberedning och derwid kommit till anmärkningswärda refattater. Han har nemligen lyckats