Norrländska Korrespondenten – 18 november 1863, sida 2

bria-bolaget å andra sidan famt faft: ställt underrätternas beslut, hwarigenom förstnämnde bolag är befriadt för ut gifwande af yrkad ersättning till Cimbriasbolaget för den skada fom timat derigenom, att ångfartyget Skåne under 1859 års seglation stött mot Eimbria med den påföljd, att sistnämnde fartyg gick förloradt. — Polackarne ha Utfärdat följande upprop: Till alla Polens wänner! Europa har länge i dyster nedslagenhet betraktat det från fin forna matt neds sjunkna Polen; det har tyckt fig fe en kropp, ur hwilken själen flytt. På for: gen följde glömska, tillochmed der hwarest äran och samwetet måst förewiga mins net af äran. Det är ett lit fade nar tionerna. Det är lögn! swarade Polen; huru skulle wäl blod funna rinna ur bröstet på ett lif! — Ett skri af hotelse och smärta, genljudet af öfwermenskliga offer, riktade uppmärksamheten på ett martyrfolk, som fordrar en för länge wägrad existens. Polen är icke dödt! utropade folken. Det är ej dödt! Hafwen J utropat, ädle medborgare. Oh detta rop har genljudat i wåra brödrar hjertan, likt en signal till befrielse och räddning. Wi alla, söner af detta fönderslitna Polen, wi barn af denna jord fom är närd med gubbarnes och mös drarnes tårar, med martyrernas och Hhjels tarnes blod, wi sända eder för ert fYympatetiffa deltagande för måra ftrider en hjertlig handtryckning. (Nu följa 20,000 underskrifter af godsegare, andliga, i8raeliter och bönder). — För underhandlingar om handelstraktat mellan Swerige och Frankrike har expeditionssekreteraren T. VWBillerding den 6 dennes från Göteborg af: Hwarjehanda. Bland motioner, som inlemnades till Stockholms läns landsting, omnämnes en af prosten Rollin: Om swins ringande. Motionen blef ej upptagen få fom för fent inlemnad. Skada! — Vid ett litet tyskt Hof hände nyligen att en ung hoffröken befann fig i en wiss intressant belägenhet. Hennes furstinna tog saken ganska häftigt och fröken måste slutligen bekänna med hwilten af hofwets herrar hon lefwat på en få förtrolig fot. Denne, fom war en ung officer och ej trodde fig ensam brottslig, efterskickades genast och tills spordes efter en lång straffpredikan, om han ej tänkte gifta sig med henne? Ers Höghet, swarade han, få fe huru de andra göra. — En tjufhi storia. Följande wäl uttänkta streck egde nyligen rum i London. En ytterst elegant klädd herre inz tom i en urhandlares butik, begärde få fe några guldur, och efter mycket bes seende hit och dit walde han ett sådant till ett pris af 20 pund (omkring 340 rdr) och gifwer köpmannen en hundras punds not. Denne pröfwar noten från