Norrländska Korrespondenten – 24 oktober 1863, sida 2

—e1 — —— — — — —— n—— — EVA — — till den bekante riksdagsmannen och Ddiskontdirektören Ola Månsson i Gård lösa, hwars öden på senare tiden blefwo så sorgliga. Ynglingen heter Måns DE: jon Lindbergh, har först tagit ftudenterar men i Lund, reste derifrån till England och deltog I kriget mot upproret i Jndien, samt gick efter hbemfomften in wid Sv rra Stånska infanteriregementet. Här blef han genom sitt förhållande wid fer nafte storläger i Skåne bemärtt af H. K. H. prins August, fom lfwade an: mäla honom till åtanka hos H. M. to: nungen. Jmellertid greps sonen af längs tan att återse fin far, fom flyttat till Amer vifa, hwarföre han reste dit, der han tyces fullt motswara de kantar om hos nom, som äfwen hwar och en af hans wänner här hyste. Lindbergh är en ung man med gort hufwud, modig och rast och med en öppen, flärdfri och redbar karakter. — Tisdagen den 30 Juni kl. 5 på morgonen slog åssan ned på ett fäboställe i Trysils socken i Norrige. Blixten ba: nade sig wäg genom den öfre tarmen i ett fönster mot syrost, afref en tumslång splittra af tarmen och träffade den ena pigan, som satt wid fönstret och spann. DÅ ven andra pigan, som lagt fig på sängen och hötjt öfwer ansigtet af för: sträckltlse öfwer det häftiga astwädret, såg upp, sedan blixten slagit ned, jag bon pigan wid fönstret med oödens blet: het i ansigtet digna batlänges, i det hufs wudet syutes omgifwet af en brinnande strålglans. Hon ropade henne wid namn, men fit intet swar; den af blixten trväj: face föll ned af bänten och blef liggande litsom död på golfwet Oct lanns inga andra på fallet än resja båda pigor, och den friska måste terföre efter utt hafwa rt watten på den af blixten träffutes huswud, för att doc i sin radwillhet göra något, ila till ett zärtaggande Jjäbostänle för att hemta hjelp. Då denna anlände, fann man den af stan truflärs sittande på golfwet i haljt upprätt ställ ning, stötd mot bänten, men ur ständ att resa sig. Åskstråten bade träffat henne i batre des ten of hufwudet, luet nedanför hjessan, hade rerd vån gått nedät nacken, rundt: omtring hkj midt efter bröstet och cerefter följt begge benen, det wenstra ända ned, men det högra till utseendet enrast ti (( nedom Inäet. På åtskilliga jräls len, ifynnarhet i bakre delen af hufiwus det, under bröstet och under tnäna, wid förklärs. och sirumpebanden woro frå ren af blixtens wertan störst, i ret den ter efterlemnat br rännsår, men för öfrigt enda hurlöshet; spåren litnude i all: mänhet ett band, tre finger bictt. Etor: jua och strumporna sumt linnet syntes swedta. Hufwudtlädet hade bliswit litet brunt, härnålarna woro dels hopsmälta. tels splittrare i många stycken. — Utom genom jönstret tycktes vet även, fon om åststrälen banat fig mag mellan bjel: tarna i wäggen (hwilta hwarken inz etter utwäntdigt woro brärfodrade), emedan NN jun mellan dem från twa olika ställen war kastar utåt golfwet. Den ena