Norrländska Korrespondenten – 11 juli 1863, sida 3

Kerstin låtsade icke höra, utan fortfor att bulta kokor, samt wände ryggen åt honom. Kerstin lilla! fade han, fom hit, jag wil tala med bdig. Det gick naturligtwis icke an för en fattig foldatdotter, fom bodde på en mark, fom tillhörde den mäts tige grefwen, att wisa ohörsamhet. Hon aid derföre genast fram till gärdesgården, och neg wackert, utan att blygas öfwer sin tarfliga arbetsdrägt. Hör du, Kerstin, känner du mig nu? Ja, nådig grefwe. 7Jag gydlade med dig en fmula, när jag mötte big i Söndags, för att pröfwa dig; jaa såg att du är en allwarsam flicka. Jag har sedan hört mig för och fått weta att du är kunnig i fintwätt. Som du fanfte wet har jag nyss kommit hem till min egendom, för att bo här så länge det faller mig in. Jag behöfwer nu en hygglig flicka, fom skall göra tjenst fom åldtfru, det will säga hålla linne, duktyger och silfwer i ordning. Jag will ha dig dertill nu genast. v3ag tan ide lemna min gamla mor ensam! Hmwad? will du ide tomma till mig, enfaldiga barn! du får ju hos mig få stor lön och få många fördelar, att du kan underhålla din gamla mor, få att hon slipper arbeta. Du får sjelf endast lätta göromål, du får pigor under dig, du skall blott styra och ställa, fom en matmobder. . Hwarlen jag eller min mor ftulle trifwas utan wårt arbete, wi äro få wana bermwid. Du bar för tungt arbete för ett fruntimmer, mitt barn! (Forth) orts.