Norrländska Korrespondenten – 11 juli 1863, sida 3

åstadtommandet af en förökad wattnets utdunstning synnerligen i mår matt, få låter vet fig dot göra att till mår nytta frambringa en betydligt stegrad mertutdunstning, såsom en fälla till mår hel: sa. Och detta ffer helt enkelt derigenom, att wi skaffa of friska bladrika fammar: wexter. Wexternas utdunstning är högst betydlig; stora löfträd kunna på en dag afdunsta ett ämbar watten, men fammars wexter afdunsta i förhållande till fin ftorlek ännu mer, såsom man kan sluta af den mängd watten man måste gifwa dem, om de icke skola wissna. Blott man icke wäljer mycket starkt luktande blommor, hwilket wäl knappast är att befara, efter fom blott få wexter blomma om min: tern, få har man rent af ingen ffada att frukta, utan fan twertom för fin helsa wänta sig ett fördelaktigt inflytande, hwilket blir få mycket större, fom dessutom de gröna mert-delarne genom afsöndrandet af syret under solljusets inwerkan förbättra luften och gifwa oss samma känsla af wälbehag, fom mwiifynnerhet i skogar pläga erfara. Att ofwanstående anwisning bör ega anspråk på en allmännare uppmärfjamhet, det wisar fig nogsamt wid många tillfällen och omständigheter i lifwet. Den fom i werkstaden, i skolan, på em betsrummet drager fig alltför mycket undan från wexternas sällskap, pliktar merändels derför genom förlusten af sin helsa. Den deremot som tillbringar större delen af sitt lif bland friska werter, såsom landtmannen, jägaren, träd: gårdsmästaren, honom wälsignar naturen för det mefta med helsa, munterhet och lefnadsfriskhet. Den fom ej är i tillfälle att ega en trädgård, den bör således åtminstone ffaffa fig ett blomfterbord i fina rum.