Norrländska Korrespondenten – 13 juni 1863, sida 3

agit i det stora pilgrimståget i sällskap ned flera af Muhamers söner, och sjelf )urit den gröna turbanen såsom en Mur )ameds fon. Portsmouth od) alla def ärskilda lokaler tände han särdeles wäl. Trollope medgifwer att det ide war möj igt, hwarten för honom efter hans föleslagare, att tomma swensken att begå utt misstag, ehnru de anwände alla fina 3eografiska tunskaper dertill. Sör när warande lefde ven store resanden såsom jattig trädgårtsmästare wid S:t Juan, oaktadt han börjat såsom löjtnant ipwens ska maringu. — J Öresundsvosten läses: En högst rörande scen uppstod nyligen wid Bjäre häradsrätt, i det en qwinna hade instämt sin man, eu sjökapten, för det han gif: wit henne ett par wäl förtjenta örfilar. Han lät intyga, att han så godt som från sandswägen upptog henn och få utblottad hon war gifte fig med henne för hens nes örelanigd utseente. Men straxt började hon yfwas och lefwa i sus och dus samt utstyra sig i hatt, kappa och sidentlädningar, och förstörde, så fort mannen hann hemsända, det ena hundra ror efter det andra. Då han en gång fått några glas för mycket och fom hem, fann han huset i i ett owäntadt uselt skick och tillrättawisade derför hustrun. Med tårar i ögonen uppmanade domaren hu strun att för hennes egen fördel förlåta mannens förseelse; men hon war obewet lig, och domen, som straxt aflunnades, war fyra månaders fästning och genaft häkte. Det mest rörande i hela scenen war, att då matarne lommo ut på trap: pan och skulle åtstiljas, tog han henne i famnen, gaf henne en kyss och yttrade: adjö med dig, mamma. — Enligt underräitelse från Gotland, kryssar en rysk flotta, bestående af 16 örlogsångare, med förbindelse finsemellan flera gånger om dagen, emellan Danzig, Gotland och Rigabugten. — GCn af orjaferna till förminffuingen af småfäglarnes antal på många ställen af Europa uppgifwes wara den betycliga handel, fom drifwes dermed på Auftralien, fom alldeles saknar fmåfån: lar Det pris, fom der betalad för får dana djur, är alldeles enormt, såsom t. ex. 5 vor för en sparf, 35 rov för em får desärla ete. — En korrespondent från nedra Sa: takunda i Finland, skrifwer till Eöders manlands läng Tidn. den 11 Maj föl jande: J månadens början war jag inrest till Wasa, och have der den jmär: tan att fe werkningar af hungersnöden. Uti det gamla nu utrymda kronohäktet mid Korsholm woro inqwarterade ej min: dre än 200 menniskor, mest qwinnor och barn, som alla öfwergifwit sina hem för att ned at kustorterna tigga fig föra. Jag har fett mycket under mitt ffiftesvifa lif, men något dylitt sån jag aldrig förr. Tänk er en fåran menniskomassa, tänt er hwarenda dess ledamot sasom en ur grafwen uppstigen hamn, tänk er mör drar med små barn wid utsinade bröst — och ändock blifwer ej skildringen rätt be: