Norrländska Korrespondenten – 13 juni 1863, sida 3

landet består af flera goda rätter. Ångan af maten, lukten af den rara steken, grep wär stackars utswultna kaplan så häftigt, att han, så start han än war till kropp och själ, nära hade swimnat, men han sansade sig, grep i låset till salsdörren, en skinande motsats till hans egen kammardörrs träwrede, och steg in Det war en ljus wacker fal, med fyra höja fönster hwarigenom en blomstrande trädgärd tittade in. För kaplanens ögon skimrade allt derinne grannare än det war i sjelfwa werket genom motsatsen till hans tomma och förfallna boning. J salen syntes flera gäster, herrar och damer, hwilka alla lyssnade uppmärksamt på dottern i huset, en behaglysten skönhet i dyrbar drägt, hwilken midt på hwardagen fatt wid ett fortepiano och sjöng med öfwad stämma det muntra ftydet ur den ryktbara operan: Rällarne öppnas, winerna flyta! Jngen gaf aft på den tarfliga kaplanen, ingen helfade honom wältommen i hand emnbetsbroders hus, utan han satte sig ödmjukt wid dörren och lyssnade på den wackra fången. Han försjönk helt och hället i åskädning och åhörande af den sköna flickan. Ändtligen slutade fången; medan gästerna tackade sångerskan syntes hennes fader, prosten, förtjust öfwer fin dotter, i dörren, och upptäckte straxt derpå fin öde mjuke embetsbroder. Prosten war ett lyckans barn. Son af en pros fessor hade han tidigt blifwit inwigd i tunskapen om den ginaste wägen till befordran inom kyrkan, mid Atatemien utan hinder af penningeförlägenhet läst endast sådant fom gifwer betyg, utan att förfpilla tiden med werkliga studier, tagit fina examina med gynnande wind såsom profesforg-fon, tirigt blifwit befordrad till leltor wid ett gymnasium fått prebende, warit