Norrländska Korrespondenten – 13 juni 1863, sida 3

riksdagsman, talat för alla anslag och blifwit theologi doktor wid Carl Johans fröning, samt fått ett första klassens pastorat till belöning för lärdom, fom det heter, oaktadt denna lärdom ide ådagalagts med annat än de ofwannämnda wälberäknade examina, och tio års beqwäm underwisning på gymnasinurtefter gamla läroböcker. Emellertid war prosten alltid en lysande man och såg ortens förnäma hos sig beständiat; hans fina um gängeston, hans glada lynne, hans färdighet att spela vira, hans sätt att winna med smak och förlora med likgiltighet, hans wälförsedda hus, hans äkta winer, och särdeles hans sköna dotter gjorde hans umgänge i högsta grad eftersökt af alla, som kunde täfla med honom i yppigt lefnadssätt. För öfrigt war han en utmärkt expeditionskarl, som hade allt i ordning i sin församlina, och kunde wisa swart på hwitt för allting. Med den egentliga själawården befattade han sig icke, ty han fick wälja bland de bästa adjunkterna i stiftet när han begärde en sådan; i moderförsamlingen skötte således hans adjunkt allt, och det aflägsna lapellet lemnades helt och hållet åt komministern, isynnerhet fom vet sednare bestod ute flutande af bönder, med hwilka prosten icke umgicks, emedan han ide tålde vem. Deremot funnos flera herr skaper i moderförsamliugen, och hos vem brukade prosten emellanåt sjelf döpa någon förhoppninasfull arfwina, eller hålla ett blomstrande tal öfwer någon i töden blefnad ättling, alltid säker på en gyllene belöning frun: vom öfwerstigande sjelfwa Swenska Akademiens pris; ty åt de förnäma prostarna fan man hederliatwis ide aifwa småsmnlor; de fattiga kaplanerna behöäfwa icke få mycket, de behöfwa alvrig göra ialaser, och ve få göra fin tjenst för bara lönen, utan sportler. (Fortf.)