Norrländska Korrespondenten – 13 maj 1863, sida 2

öfvats af soldater från citadellet, som öfverföllo ett utanverk utanför stadsbarrieren och dödade flera personer utan all skymt till anledning. Fyra andra soldater sköto, blott af ett lustigt infall, från citadellets vallar på en fredligt vandrande skeppare. Disciplinen är så totalt upplöst, att officerarne icke äro säkra för sina lif, om de försöka hindra dylika grymheter. Resande från Polen berätta: Warschau-Wien-jernvägens stationsbyggnader äro till största delen förvandlade till kaserner, i hvilka kossackerne kampera; bantågen åtföljas af mer än 200 man starka truppafdelningar, hvilka ombytas vid hvar tredje station; på hvarje bantåg har en högre officer öfveruppsigten, en annan officer samt 4 man med laddade gevär stå bakom lokomotivföraren, för att vid minsta tvetydiga uppförande af dennn genast skjuta honom. Ryssland. Storfursten Michael har varit nära att blifva tillfångatagen af tscherkesserna. Angripne af ett öfverlägset antal, ledo ryssarne stora förluster, och endast med största möda lyckades storfursten rädda sig till fästet Chebis. Ryktesvis talas om en i Petersburg talas om en i Petersburg upptäckt sammansvärjning inom lifgardet emot kejsarens person. Amerika. Nyligen har offentliggjorts den berättelse, som afgifvits af det tillsatta utskottet öfver krigets förande. Den af de förut hemlige, men nu upptäckte förrädarne så uppburne general MClellan står nu, skrifver en New-YTorkstidning, offentligen blottad i hela sin ömkliga uselhet och skall af historien karakteriseras såsom en lika oskicklig som ovärdig fältherre. Om man läser vittnesberättelserna, så vet man ofta icke hvaröfver man skall mest harmas, antingen öfver den mans lumpenhet och obetydlighet i alla hänseenden, hvilken så oförtjent upphöjdes på en så vigtig plats, eller öfver nationens olycka att under en så skakande kris längre än 16 månader se sin välfärd öfverantvardad åt ledningen af en så obetydlig och illasinnad menniska, som förrädaren MClellan. Det är nu bevisadt, att MoClellan t November vägrade att spränga blokaden af Potomae, fastän flottan blott begärde 4,000 man af hans trupper för detta ändamål och Lincoln uttryckligen anbesalt honom att låta vidtaga denna åtgärd. År 1862 om våren satte han sig emot att angripa fiendens 70,000 man med sina 180,000 man. Deremot yrkade han på fälttåget på halfön, ehuru krigsministern var deremot, blef derefter liggande en månad framför Yorktown, hvilket han så lätt kunnat taga, gaf sålunda fienden tid att organisera sig och förde efter slagnt vid Richmond sin häri en så dålig ställning, att han förklarade sig beredd att gifva sig åt fienden — NAR —