Norrländska Korrespondenten – 13 maj 1863, sida 2

Åtrikes. Finland. I Fiol. Allm Tidning läses i ett der infördt enskildt bref från Petersburg, att kossackerna sjelfmant erbjudit sig att ytterligarne uppställa betydande stridskrafter (det säges 200, 000 man) till kejsarens förfogande: att östersjöprovinserna anhållit att få till sina kusters försvar bidraga med uppsättande af egna trupper, samt att den betydande meningsfraktion af ryska folket, hvilket betecknas med Raskolniter, och hvilken i utlandet ofta framhållas såsom mindre vänligt sinnad mot regeringen, i en adress till kejsaren uttalat sin beredvillighet att offra sin egendom till monarkens och fäderneslandets tjenst. Polen. Om furst Wittgensteins missöden lemnas följande uppgifter från Kolo, der han har sitt högqvarter: På alla sidor omgifven af insurgentskaror, blir han, då han vänder sig mot någon af dem, anfallen i ryggen af de öfriga. Vanligen taga insurgenterne vapnen och tornistrarne af de ryska eftertrupperna och skicka dessa derefter till fursten. Vänder han nu om för att bekämpa de anfallande, kan han ej undgå ett angrepp från sidan eller i ryggen. Stundom beslutar han i sitt missmod att förhålla sig stilla och afvakta ett anfall i lägret, men då organiserar och rekryterar sig resningeni hans åsyn så betydligt, att han förlorar tålamodet och ånyo upprepar de förra scenerna, Isynnerhet tillfogar en afdelning flankerande bönder ryssarne stor skada pågdenna trakt. I samma belägenhet befinner sig armten vid Zavichost på gränsen af guvernementerna Lublin och Radom. Trots alla åtgärder har det ännu ej lyckats ryssarne att förhindra insurgenterna att gå öfver Weichseln; de färdas fram och åter på timmerflottor och söka tillfoga smärre ryska afdelningar förluster. Bref från Samogitien försäkra, att resningen är i ständig tillväxt, bönderne äro der det kraftigaste elementet, emedan de redan för längesedan äro fria och till större delen välmående. Från Warschau skrifves d. 20 April till National-Zeitung: Det är en känd sak att ryssarne mörda alla sårade polackar, och jag är i dag i tillfälle att bestyrka detta med ögonvittnens utsago. En tysk godsegare vid Natolie berättade mig i dag, att när han kom till platsen för den för några veckor sedan utkämpade striden i hans skogsegor, fann han der liggande liken af bundne insurgenter, som hade 12 till 16 sår. Alla uppgifter om ryssarnes grymheter, tillade han, hade jag dittills ansett för tendentiösa öfverdrifter: men den hemska anblicken af de med tåg bundna, halfnakna polackarne har gjort att jag nu tror ryssarne om allt Ett gräsligt mord har i vår närhet för22 —