Norrländska Korrespondenten – 14 mars 1863, sida 3

länge med anspelningar på waggor oc spenabarn, att de slutligen retade honor till tårar. Engman, hwilken hela tiden hört gyck let, stannade plötsligt wid en större ste och upphemtade derifrån ett par lafwar Lärjungarne trängdes omkring och til den ene af gyckelmakarne framställdes nu frågan. — Dåh... fan tu... dåh... säg mig: huru indelas atotyledonerna? Stämtaren n:o 1 stod fast. — Kanske du fan swara mig på den. dåh... få qwistiga frågan? — sporde Engman den andre driftkuckun — hur indelas akotyledonerna? — J enkeltalliga och kalklösa ... — Åh!.. det mar då olyckligt gis sadt! Nu stod skämtaren n:o 2 fast. Slutligen, och mera för att göra spe af de twenne gymnasisternas okunnighet, än af förmodan att få frågan beswarad, wänre han fig till den i wredesmod ännu suyftande sekundanen. — Did... måhända om jag dåh frå gar den här lilla gossen: huru indelas akotyledonerna? — 3 ormbunkar, mossor, alger och swampar — upprabblade denne till allas stora förwåning och slungade derwid ett par af segertårar glänsande ögon på sina förargare. — Bra, min gosse! — utbrast Engz man, och en alädjeblixt flammade till i hans ögon. Derefter wände han sig till gymnasisterna och tilltalade dem med mif: belåten uppsyn och rynkad panna: — Det är dåh werkligen oförswarligt att så der låta öfwerflygla sig af en fekundan. Och du, min gosfe, får dåh komma hem till mig hwarje lördaggafton under sommarferierna, få skola wi läfa, naturkunnighet och botanicera. Ogonblicket blef fruktbärande. Engman höll ide blott ord, utan bi drog med ganska betyrliga belopp till den medellöse gossens studier och uppfostran. Han är nu en af ftiftets kunnigare prejtmän ech utan twifwel en af def; flidli gaste botanici. Hans method att handleda och tämja bångstyriga ynglingar, som hos honom inackorderates, hade någon lithet med jalig aubben Norlings bhäftdresferinggorinciper. Det war foglighet från börs an till slut, men en foglighet icke utan in ambitionswäckande bumor, ofta tillatt med en liten pitant nypa attiskt falt. Bland annat i den wägen påminner sig eferenten häraf ett ganska lyckart swar å en excuse. En baron LEFT em ung wildhjerna rån mellersta Swerige, war hos lektor ngman inackorderad några månader för nderwisning i mathematif och språk. En afton, medan lektorn gör fin supe, emkommer baron LEE upprymd och ågot swäfwande på målet. — Dålh... baron kommer i grefwens d. War god och tag plats! — Nej jag tackar, herr leftor... jag ar redan sup. .. superat! i — —-— — — ÄAÄJ—J——g aO — — — —4 — —A52