ing af 1805, men denna är, efter ett mångårigt twiftande, nu af Kongl. Maj:ts Befallningshafwande omarbetad; marande dot Kongl. Maj:ts Befallningshafwandes utslag i denna fråga i befmärswäg underställdt Konal. Kammar-tollegii pröfning. För norra Angermanland blef deremot en ny skjutsreglering af Kongl. Maj:ts Befallningshafwande fastställd genom utslag den 13 September 1850, hwilket af Kongl. Kammar kollegium den 2 December 1852 fastställdes och af Kgl. Maj:t under den 27 April 1854 lemna: des utan ändring. Entreprenad å ffjutfen är åstadkommen å större delen af de wid stora landswägen belägna gäftgifwaregårdar, hwaremot sådant icke finnes wid de smärre mindre befarna wässarne; men entreprenadskjutsen har föga inmwerkat på de resandes skyndsammare fort komst, emedan antalet af de bästar, som genast skola lemnas, är högst ringa, hwaremot för te öfriga, fom behöfwas, wmänt: ningstid af en ända till 4 timmar är de skjutsande förbehållen och utom detta medgifwande skulle här i te glest bebyggda trakterna ingen entreprenad hafwa kunnat åstadkommas, emedan entreprenörerne öfwerallt påräknat biträde af den refervskjutsstyldiga allmogen. Deremot är ge nom entreprenadens ingående den inga: lunda owäsentliga fördel wunnen, att det sedeförderfwande hållskjutsliggandet upp: hört på de ombytesställen, der entreprenad är införd. Den allmänna klagan öfwer tyngden af skjutsningsbeswäret, fom i födra provinferna låter höra fig, förspörjes här fällan och hufwudsakligen endast i de socknar, der större förtjenster kunna winnas genom skogskörslor, eller då skjuts fordras i den tid, då hästarne äro för jordbruket oumbärliga. På måns ga ställen räknar allmogen ffjutspenningarne såsom en af behofwet påkallad biförtjenst, och det är ej sällsynt, att en skjutsande erbjuder fig att ffjutfa längre än bet håll, hwartill han är förbunden. Att det emellertid wore en fördel för jord: brutet, om sljutsningsbestyret derifrån skiljdes, fan ide bestridas, men swårligen tan sådant i de norra provinserna ske, annorlunda än genom skjutsens upplås tande på entreprenad; och i vetta affeente more den wigtigaste förbättringen den, att tyngden af ffjutfen delades lika emel: tan alla jordinnehafware, och att den softnad entreprenaden åtföljde blefwe gemensam för hela länet och drabbade alla hemman lika, i stället att såsom nu är fallet den ena socknens utgift för detta onus kan blifwa mångdubbelt större än en annans. De sfjutsandes klagomål drabba merändels de få fallave Probenrenter, hwilka ofta i det swåraste wäg: lag med tungt lastade wagnar utmatta bondens hästar, och ändå wisa fin mif: belåtenhet med hwad de anse för en lång fom färd. Efwer den på sfjutsskyldige wid många gästgifwaregårdar lagda börs dan att skjutsa den ordinarie posten med dess mer och mer förtyngda wäskor har äfwen missbelåtenhet försports, och önffligt wore, att all postskjuts kunde ske efter ackord, om och högre än wanlig lega der: för skulle betalas. Kronobrefbäring bestreds i äldre ti der genom få kalladt breflopp, men från afgiften derför befriades allmogen i Westernorrlands län genom Konal. brefwet den 12 Februari 1696 och Kongl. refor lutionen å allmogens beswär den 21 Jar nuari 1748, 51, rå det stadgades, att brefbäring skulle genom kronobetjeningen eller på annat lämpligt sätt werkställas. För Medelpad föreskrefs i Kongl. brefwet ten 12 April 1764, att allmogen befriades från afgiften för breflopp, hbwaremot brefbärare bland allmogen ffulle tillfätta8 och årligen ombytas, emot ber frielse från håll, fronooch fånaskjuts, jinawarterina och gärder mid durdmare