Norrländska Korrespondenten – 25 februari 1863, sida 2

att han skulle måndagsqwällen den 16 dennes kl. 11 hafwa i rusigt tillstånd, först med en yxra huggit i lärlet, men då denne icke warit nog hwass för att få hål med, hade han tagit en borr och dermed borrat ett litet Hål få att punsch utrunnit, hwaraf han tagit och förtärt något, omkring en åttondedels kanna; och uppgaf Söderman att han ensam föröfwat tillgreppet F). Hr Axling, till frågad om han yrkade ersättning för hwad han förlorat, swarade, att han icke gjorde anspråk derpå, såwida icke Söderman wille uppgifwa någon medbrottåling, men Söderman widhöll troget fin förra uppgift att hafwa warit ensam. Åklagarens begäran, att, på af hr Ar ling gifwen anledning till den förmodan att Söderman haft någon fom marit fig behjelplig wid tillgreppet, få afhöra Liedberg och Wesström såsom wittnen, af: slogs, då åklagaren ide kunde uppgifwa någon annan än Söderman, mot hwilfen han wille föra answarstalan. Rådstufwurätten afkunnade utslag i må let, och fällde Söderman att för snatteri, vå wärdet af den punsch han tagit, upp: skattades till blott 44 öre, böta 10 ror. Åtlagaren anmälde missnöje. Hr Axling lärer wäl dock på något sätt få ersättning för de förlorade 57 kannorna, såwida han icke redan fått den. — Stadens norra, westra och södra wägar hafwa denna winter icke allenast warit farbara, utan äfwen af entrepres nörerna wäl skötta, få, att i är ide an: ledning förefunnits till klagomäl af re: sande eller andra wägfarande; men der: emot hafwa äfwen denna winter, ehuru snö sparsamt fallit, klagomål försports från många håll öfwer det dåliga ffid, hwari Sidfjö-wägen fig befunnit. Med anledning häraf, hade stadsfiskalen gjort jig närmare underrättad om förhållanvet, och sedan han öfwertygats om att wägen werkligen more på de flefta ftällen i olagligt skick, hade han till i mån: dags låtit instämma bönderna Lindström, Sjögren, Fröberg, Flodin, Lundgren och Sjödin samt enkorna Gederborg och Enqwist, hwilka 2:ne sistnämnda genom oms bud fig inställde, Gederborg genom Flo: din och Enqwift: genom sonen Hampus, hwilken sistbemälde, tecknad i få wäl hä radsrätters, som denna rådstufwurätts brottmålsannaler, och således besittande wana wid rättegångar, syntes föra ordet för hela sällskapet, och påstod, oförsynt nog, icke allenast att wägen icke warit olaglig, eller felaktig under wintern, utan äfwen att han och kamraterna icke hade någon skyldighet att densamma under: hålla, i hwilket allt de öfriga instämde. För att funna styrka sitt käromål, be: gärde och erhöll fiskalen uppskof med målet till nästa fredag, då de tilltalade skulle wid dem hwardera förelagdt vite af 5 ror fig infinna, samt åklagaren wara för: x) Om hålet tagits på fatet om qwållen, få skulle på morgonen fl. 8 då stolden af rådman Liedberg upptäcktes, ite något af fatets innehåll 232 kannor funnits qwar, utan är troligt, att borrningen skett på tisdagsmorgon.