Norrländska Korrespondenten – 10 januari 1863, sida 2

Hernösand den 7 Januari Sistlidne Trettondedag Jul, firades här en högtid, som hos samtliga deltagande otwifiwelag: tigt skall qwarlemna ett kärt minne. St. Petri Orden, som, utom de rikliga gåfwor, hwilka den årligen utdelar till fattiga och wälartade Folkskolebarn, ofta äfwen beredt dem en i deras torftiga hem okänd julfägnad, hade i går till en dylik Barnfest inbjudit 60 barn. J festen deltogo på öfligt sätt, ÖOrdens medlemmar och deras familjer; få att hela antalet af närwarande torde funna upp: skattas till ungefär 200 personer, äldre och Yngre sammanräknade. Gymnasii musitsal war för tillfället vitt upplyft oh smyckad med fanor, taflor och en wacker, af gröna träd omgifwen transparent. Allt detta, redan i sig sjelf så fängslande för ögat, egde dock förmodligen i barnens tycke swåra medtäflare i de ansenliga julgranarne, hwilkas yfwiga grenar fig: tade under bördan af frukter och confiturer, lockande och fmatliga att åse, och framftällande ett efterlängtadt byte för den plundringslystna skaran. Zcke desto mindre måste såwäl det ena fom det andra lemnas åsido, då musikens lifwande toner kallade hela den glada swärmen att under högljudd munterhet swänga om uti lifliga dansar, hwaruti äfwen de äldre med goda exempel föregingo, sjelfwe lif: wade af barnens glädje och likasom för: yngrade i deras sällskap. Också finnes wäl ej någon mera uppfriskande tafla, än den af den rena och oförställda bar: nafröjden, fom, oberoende af hwarje olik bet i samhällsställning och wilkor, med oemotståndlig magt sprider fig, från ar: modets skötebarn och deras bättre lotta: de lekkamrater, till hwarje åskådande. Sålunda såg man äfwen här en allmän känsla af fägnad och belåtenhet — kanske lifligare, än den wanligen finnes i vf: werflödets hem — stråla ur hwarje an: lete uti den ända till trängsel uppfyllda salen. Aftonen war ostridigt en af de trefligaste, cels genom det omedelbara nöje, som den skänkte samtliga deltagande, dels genom medwetande deraf, att här för nödens och fattigdomens barn bered: des en glad stund af wederqwickelse, ett ljust afbrott i den mörta och enformiga taflan af deras glädjetomma hwardagålif. Slutligen, efter muntra dansar och letar, samt sedan barnen dels erhållit åtskilligaa förfriskningar, dels äfwen be kommit hwar sin andel i julgranarnes innehåll, afslöts den glada tillställningen med en fort bön (lift utaf ett af ffolbarnen) och afsjungandet af en pfalms vers. — Heder och wälsignelse åt dem, fom få njuta af detta lifwets goda, att de bereda glädje åt andra, mindre Iyc: ligt lottade likar!