nitiske stiftaren ötade genast bibliotheket med trettio. Redan andra weckan efter grundläggningen funnos öfwer hundrade delegare tecknade, hwaraf fyratio woro fattiga arbetare eller ensamma qwinfolk, samt ungefär ett lika antal under 15 års ålder. Största delen af dem hade icke förut kunnat läsa twå timmar i månar den; men redan andra året betalde nä stan alla afgiften bHhalf-årgwis stället för månadtligen: och de flesta ombytte böcker flera gånger i månaden. En anefbot wisar den nyttiga inflytelsen af före taget, fom straxt efter def uppkomst förspordes. Första wåren efter inrättningens be gynnelse, då dagarne blefwo längre, kom en af delegarne, en dagakarl på landet, tillbaka med sin lånade bok, men sade att han nu ej wågade uttaga en annan. Han yttrade att under sommartiden måste han och hang familj arbeta hela dagar: ne, temligen långt ifrån sitt hem, och att han ide trodde fig om att funna afhålla fig ifrån läsning om han hade tillgång på böcker. Han wille längre fram uttaga sådana. Man frågade honom, om han ansåg sin årsafgift wäl anwänd, och han swarade härtill, med ett utseende, så förnöjdt, som hade han funnit en rik skatt: Ja om jag till oc med betalt en skilling (en rdr rmt) i weckan i ftäl: let för en penny i månaden, ffulle både jag oh de mina wunnit terpå. Hela wintertiden gingo wi hem att taga mår middag mellan fl. 4 och 5 eftermiddagen. Oordentlighet i huset och de yngre bare nens skrik eller buller wållade då merendels, att jag med en och annan af mina äldre föner gingo att tillbringa aftonen ute. Stundom stodo wi med händerna i for8 och pratade i månffenet utanför förstuguqwisten; regnade det gingo mi in i smedjan och gapade på smeden, eller ofta till krogen, der wi, fastän ide be wifne på dryckjom, för skam slull äns dock togo oss ett spetsglas rhum; och, ehuru ringa det än kostade, är det ringa likwäl mycket nog för den fattige. Då jag tog hem första boken ur wårt lån: bibliothek, bad min hustru mig läsa högt; men jag kunde det icke, emedan de små barnen skreko öfwer mig. Sedan lade hon dem i tid att sofwa, och jag begynte läsa. Nästa morgon och feran alla aft nar war wårt hus fnyggt och i ordning; det lyfte i eldstaden mittt afton mål mäns tade mig, småbarnen woro till sängs, eller ock tillätos de att wara uppe, på willkor att lika stilla åhöra mig fom de ras uppmärksamma moder gjorde det Jag glömmer det alldrig: den bok w först råkade få, mar Goldsmiths Der lifwade naturen. Ack! hwad den roade oss, hwad den ingaf för en lycklig känsle i wår själ; och utom hwad wi lärt of af denna läsning och några andra gode werk, wecka för wecka, tyder jag nu at mitt eget hus och min egen familj är det lyckligaste jag fett, och jag har tyd ligen funnit, att den fattiga mannen med fin bok i handen, kan wera lika lyck lig, som någonsin den rikaste och förnäme