Norrländska Korrespondenten – 3 januari 1863, sida 3

— Ja, af den stora werldens nöjen, — de kunna aldrig tillfredsställa; deremot kan man wara nöjd med gansta litet, då man lefwer i i frid och kärlet. — På en gång romangriller och läseri, nyttigt att trösta de fattiga, fom ide funna få roa sig; wi rita ha rätt att njuta lifwet. Jngen äter fia mätt af frid eller kläder fig med tärlek. Men apropos om förlef, få tan du få få mycket deraf fom du behagar. Du har en dig märdig friare, fom är lär i dig horribelt. . — Sa, Åke, swarade Anna lugnt; om jag bara tunde få träffa henom. i — Tala aldrig med mig om den der simpla karten! Jag hoppades att ru förgätit honom. Det passar fig ide för of att umgås med en tocken. Det är en horreur. — Mamma, jag känner ingen ädlare man än han: tom ihåg hurn menniskowänlig, huru hjelpsam han äa. — Bagateller! Hans sätt är få simpelt. — Men han är mycket ädlare och mer bildad än sjelfwa baronen, som wunnit mammas ynnest. Hwad säger du? Hwilten fan konkurrera med honom? Hans sätt att wisa mig artiahet war iu storartadt redan första stunden; han är en man, comme il faut, en gentilhomme af prima qualite, och dertill swensk baron; det är just han fom gör dig den äran att fria till dig; han glömmer, att bu länae warit fom en servante, att du ide av annat nu; men han hoppas att du skall bli med tiden fom jaa; nu will jag ide spilla ett ord längre på dig; jag befaller dig att wisa honom allartighet som din tilltommande man; ty du skall bli friherrinna cest ton sort. — Det är omöjligt, jag har gifwit mitt hjerta åt Ake. (Forts.