hwari hon i tjugu år mönstrat sig, hittills alltid temligen belåten. Hon wände sig på alla sidor med grin och näs: ryckningar och utbrast slutligen: — Husch! Jag fer ju ut fom en gammal flärd mäklerska i Tyska tyrkmuren. Jag tan ide gå ut på gatorna sådan. att du är riktigt söt och nätt. — Tig, du är en gammal narr! Ett sådant ord hade aldrig förr yttrats af henne till kaptenen; han blef innerligt ledsen, tog på fig fin gamla frisrock och gick ut att taga frisk luft och af swala sin förargelse. (Forts.)