Norrländska Korrespondenten – 10 december 1862, sida 3

ken prinsessan Amalia ännu i sednare tider brukade spela. När familjen war tillsammans, sysselsatte sig drottningen äfwen med handarbete. Hon broderade t. ex. en wäst åt sin gemål, och sydde linne till sina barn. Utom betjeningen, bestod fångarnes sällskap blott af prinsens lärare, en Magifter Viberg, och prinsessornas quvernant, fröten von Panhuys, en hollindska. Bland den qwinliga omgifningen fanns en drottningen i hög grad tillgifwen kammarfru, fom war drottningens landsmaninna, och som hade följt henne allt ifrån barndomen. Det war madame Del Sasso, och hon wisade sin drottning en rörande tillgifwenhet och wördnad, som ännu mera stegrades i drottningens olycksdagar. Gustaf Adolf war något widskeplig; derför woro några af bewakningen nog grymma att nattetid tillställa åtskilliga spökerier för att ännu mera uppffrämma honom i den förut nog dystra fån genskapen. Det är dock naturligt, att bland få många olika lynnen af bematningens officerare (der turades om) skulle behandlingssättet blifwa olika; några bemötte de fångna med en sårande mårdslöshet; få t. ex. hände ibland att de, i drottning Fredrikas närwaro, utsträckte sig matligt på de sidenklädda sofforna, med smutsiga stöflor och sporrar på Dock funnos här äfwen många undantag, ty flera officerare bemötte de tungliga fångarne med grannlaga uppmärtsamhet och stor aktning. Särslildt utmärkte fig i detta afseende grefwe Posse och gener ral F. Stöldebrand, hwilta drottning Fredrita sjelf i bref till fin syster, tej: sarinnan af Ryssland, vitsordat för der ras attningsfulla bemötande då de sedan förde den fångna konungafamiljen ifrån Gripsholm. J allmänhet tyktes konungaparets finnesstämning på Gripsholm hafwa warit lugn och resignerad; särdeles utmärkte fig den älskliga drottningen för fin mild: het och wänlighet mot alla, fin unders gifwenhet, förtröstan och sitt jemna lynne. Det hade alltid warit en fann upprittig wänstap mellan drottning Fredrika och hennes gemåls saster, hertiginnan Charlotta af Södermanland (Carl XIII:s gemål) och prinsessan Sophia Albertina. Den stora skillnaden i älder hindrade ej hwarien wänskapen eller förtroligheten dem emellan, och detta band blef så fast att det uthärdade den swåra pröfningen af drottning Fredritas förlorade krona och förwisning från Swerige. Cn life lig brefwexling fortfor mellan den af: och tillsatte konungens gemåler, äfven efter thronförändringen, och den landgförwista drottningens porträtt prydde prinsessan Sophia Albertina rum intill hennes död. J December månad samma år (1809) fördes Gustaf Adolf med gemål och barn från Gripsholm till Carlskrona för att derifrån begifwa sig till Tyskland, der de fingo fin frihet med förbehåll att al: drig återwända till Swerige. Det war