Norrländska Korrespondenten – 10 december 1862, sida 3

så att jag får betala för den hederliga hjelpen. Jag är mycket noga. Jag will aldrig stanna i skuld hos någon. Åke följde henne ur trängseln uppför trappan på jernbron, men stannade der och sade: Jag har icke tillfälle att följa med nu, men war så god och fig adressen, få skall jag komma om ett par timmar. Frun fade Lilla Mariegränd och samma husunme mer fom han mindes sedan han följde hem Blinda, denna nummer som för honom lyfte med en stjernas glans, samt sitt namn, faptenffan Ryning. Derpå skildes de. Åke afskötte fina affärer, och derefter fjellade han om fig fom han brukade ut: trycka fig; det will säga att han i sitt qwarter i ftaden utbytte fina fiskarekläder mot en bättre drägt, hwari han kunde wisa sig på ett besök hos kaptenskan Ryning, för att få reda på den hemlighetsfulla Blända. Under wägen tänkte han: Jag har nu haft eget hushåll ett helt år, oaktadt jag är ungkarl; jag be höfwer till hustru en rask flicka, fom ide är rädd för beswäret; Blända är en sådan; kunde hon gå till brunnen efter watten sjelf, så kan hon som husmoder sielf lägga handen wid werket; hon bör äfwen kunna lära sig binda nät; förstånd har hon bestämdt, det såg jag i hela hennes hållning och blick, jag har al drig fett maken till flicka. Gudskelof att Hon är fat: tig, få att jag, fom blott har dagligt bröd, fan bjuda henne under mitt tat. Jag skulle aldrig wågat mins da mig till en flicka i krinolin och sidenhatt; en få dan drager mera klut än en stor fegeljump och är säkert kintigare att styra. Nej, jag will ha en eukel och tarflig flicka. Jag skall bestämdt ha Blända. Men kanste att hon icke är så lätt att taga: hon prutade