hela garnisonen fom i allarm; fommens danten infann fig hos fångarne, bad dem ursäkta skildtwakten, fom gjort fin pligt, ehuru temligen oförfigtigt, oh underrättade att alla opåkallade personer skulle blifwa mottagna på samma sätt. Hela saken inrapporterades till Stockholm, och Gustaf Adolf begärde då att få tillägga att han önskade det saken ej skulle lända till obehag för de personer som befunnit fig i båtarne. Swaret från Stockholm lydde att fångarne, för deras egen fäterhets skull, förbjodos att hädanefter wisa sig wid de åt sjön belägna fönstren. Från denna dag war äfwen detta deras nöje förbi. När sommaren förflutit och den slaskiga tulna höften ej medgaf pro menader i trävgården, woro dessa in stränkta till Gripsholms dystra salar. (Forts.)