Norrländska Korrespondenten – 29 oktober 1862, sida 3

sinnet skall näras genom allas och enhwars lydnad för barnets wilja. Man kan då icke undra öfwer att dylika barn göra och låta hwad dem behagar, att deras tankar ide, fom de borde, utmed las för det rätta och goda, och att det ide alls blir fråga om sqjelfbeherskning och lydnad, dessa ett barns förnämssta dygder. Man behöfwer blott kasta en blick i barntamrarna, för att fe, mil: tet godtyckligt herrawälde skränande barn utöfwa öfwer sina uppfostrare och huru dessa som lydiga slafwar bemöda sig att uppfylla hwarje önskan, att från det bort: skämda barnet aflägsna allt, som fan förs orsaka det någon möda eller som det finner obehagligt. Huru fan genom en dylik uppfostran en grund läggas för wert lig wiljekraft, sjelfständighet och faraftersfasthet? Twertom inympas genom uppfoftran på barnet osjelfständighet, wil: jeswaghet och herstlystnad, medan på jams ma gång all utweckling af ett uppoffrande, kärleksfullt och wälwilligt sinnelag motarbetas. Äfwen för sina lekar borde barnet icke wänjas wid att tro att det behöfwer någon hjelp. Det är likaledes ett stort fel wid upp: fostran, att det så ofta bibringas barnen motwilja och afsky för många ting. J de flesta fall äro barnens anhöriga i detta hänseende illa uppfostrade, rentaf förlora besinning och uttrycka förffräckelse och motwilja för det oskadligaste. Efterhärmningslusten hos hwarje barn är så stor, att det mycket snart från sin omgifning tillegnar sig så wäl goda som onda egenskaper. Det är widare alldeles origtigt att för minsta stöt eller fall fom barnet får eller gör, wid den obetydligaste skada eller opasslighet utbrista i höga utrop af medlidande, öfwerösa den klagande med smekningar och uppbju da allt föratt trösta och lugna. Twert om bör man wid sådana småsaker oftast låtsa som om man icke märkte det; på sin höjd bör man helt lugnt tala till barnet derom. Likaså bör man icke söka att skingra ett friskt barns harmsenhet och dåliga lynne genom att öfwerhopa det med uppmärksamhet och anwända öfwertalningsförmåga, utan twertom ge: nom att ge det sysselsättning och, i hän: delse af enwishet och trots, genom ber straffning. J allmänhet håller man barn bäst wid godt lynne genom fysfelfättning; genom sådan (i form af let), ide genom njutning på ett ellev annat sätt, bör man hålla barnet muntert och lifligt. Att barn redan sina första lefnadsår uppfostras till hyckleri och osanning och äfwen till snatteri, är något fom man fan fe i nästan hwarje barnkammare; blott nämner man der dessa laster icke wid deras rätta namn, utan falla dem för barnsliga upptåg eller små fiffiga historier. Wanligtwis är det genom ett olämpligt anwändande af sötsaker, som man lägger första grunden till dessa Ia: ster; för att få sådant låtsa fig somlige barn wara sjuka, medan andra söka åt: komma det genom annat slags hyckleri eller rent af genom snatteri, utan att