Norrländska Korrespondenten – 22 oktober 1862, sida 3

Förhoppningarne. När Anna gick hem med sin bytta från skoger Besökte hon Sven, som satt tankfull vid plogen, Och knappast han märkte att fästmön hon kom, Hon sade: Min gosse! hvad drömmer du om? Du tiänker visst fira vårt bröllop till hösten ? Sad Anna med glädje och sänkte ned rösten. Nej helt andra planer nu dväljs i min panna Jag tänker ej alltid i hembygden stanna, Jag ämnar begifva mig bort uti krig, Och taga farväl med båd plogen och dig. Jag vämjes just vid att gå här och arbeta, Jag trifdes längt bättre i striden den heta. Du pratar i vädret .. . . vill ge dig i striden I hela vårt land råder lugnet och friden. Min lycka finns visst på en aflägsen strand, Mig lyster att resa i främmande land, Jag kan ock ha lust att på lyckan få smaka, Som fältmarskalk hoppas jag komma tillbaka.Ack! skulle en sådan stor ära dig hända, Så må du då resa till jordklotets ända. När sedan du kommer tillbaka, min skatt! Så blir jag ju fru och får kappa och hatt. Då slipper jag både att väfva och spinna, Och blifver så fin som den bästa grefvinna. Din toka. Då tar jag en fru som har penga Och håller mig kuskar, betjenter och drängar, Ja hela min gård blir af tjenare full. —— — —— .Xo.nto nm-—KNXBXwCXH X X — ——-L.nsuuzo— AA — —— ———