Norrländska Korrespondenten – 18 oktober 1862, sida 3

todsbolag. ö Ur ett bref från Stockyolm. (Till Gefleborgs Läns TidningJ I — — Ett ämne af synnerlig wigt och som lemnar den lugne betraktaren ritt stoff till reflexioner, är de personers framtida öde, hwilka till Stockholm an: tomma från landsorten. Må mwara all-. ting här i werlden har fin wackra sida och fin skuggsida, men hwad serskildt detta imne beträffar, få tyckes, tywärr! ffugg-. sidan wara den rådande. Hur mången ung man, hur mängen tärna, med hufwudet fullt af sangviniska förhoppningar, öfwergifwer icke det (nana föräldrahemmet, for att rvefa till hufwudstaden och göra fin lycka, få fom det heter! Låtom of något närmare granska, hwartill denna såkallade lycka oftast resulterar sig. Må först deras lott underfökas, hwilka tillhöra qwinnokönet, och hwilket lön tan ste mest är utsatt sör frestelse oc) om wexlande lefnadsöden. Den unga slickan antommer wanligen för att söta tjenst såsom tjenstpiga. Deri lyckas Hon och wanligen, såwida hon icke redan, innan hon hunnit staffa fig londition, saller of: fer för frestelserne. Men wi wilja, som sagt, först stärskåda de wanligaste för: hällandena Hå hennes lefnarsbana! Godt! hon får tjenst, hon tjenar och har i det hela, få wira hon fatt ett godt husbonde folt, ide ffäl att betlaga fig, synnerligast öfwer fin lott. Men åren gå, hon blir gammal och orklös. Hwad blir hennes öde då? J aldra lycktigaste fallet har hon blifwit gift, men denna lycka fom mer blott det minsta antalet qwinnor till del. Man fan nemligen antaga få fom temligen sätert, att tanske intet ställe i Swerige finnes, ver få få giftermål ingås fom i Stockholm, i i proportion till foltmängden. Ått förklara alla orfac terna till detta förhållande skulle nu blifwa för widlyftigt. Wi wilja blott ans tyda de förnämsta. Det är tyrt att lefwa i Stockholm. Reran en orsat för mannen att icke hafta med giftermal. Witare är det, i synnerhet bland de s. k. bättre klasserna, sällsynt att en man tan försärja hustru, förrän han redan är temligen till aren. Ofta nog fan han vet aldrig. Men om han äfwen hör till ten första tategorien, d. w. s. att han wid någet framstriden ålder fan för förja hustru, få har wanan, mid denna tivpuntt, fått det wälde öfver honom, att något ärtenstap ite bliv ef. Dertill kommer det lältsinniga stockholmslifwet imed fina många mysterier. Witare tan anmärlas, att bland de sålallade bättre — — — e—— — ———