apostlarne och apostlarne åt sina lärjungar, och sålunda drog ett långt tåg ut genom himlaporten. Då nu Gud Fader såg huru tomt det blef omkring honom, blef han sunrersam, gaf efter, kallade S:t Josef tillbaka och befalde att man skulle låta snickaren slippa in. S:t Jo sef gaf denne ett rum i sitt palats med anständigt uppehälle och en butelj win om dagen. Han hade skaffat honom in, och nu skulle också snickaren uppföra fia anständigt. J början gid allt bra, men Petrus, fom måst hålla till godo med denna lexa släppte nu utan widare om ständigheter in alla snickare oc) timmer: män. Följden blef, att S:t Josefs par lats alltjemt blef mera befolkadt. Snic: karne och timmermännen började efter band hålla dryckeslag om aftnarna, sjöngo wisor, höllo dans utanför hufet och fpelade hazardspel, fort sagdt, de störde lugnet först i grannskapet och sedan längre omkring. S:t Josefs förmaningar hulpo icke, och han spekulerade förgäfwes på något sätt att blifwa af med de befwär: liga gästerna. Då kom han en afton hem wid utmärkt godt lynne. Hand går ster frågade honom hwarför han war få glad, hwarpå han swarade, att Han fått reta på en krog, fom endast låg en half mil utom himlaporten, och der man fick förträffligt min för godt pris. Strax beslöto alla snickarne och timmermännen att begifwa sig dit och smaka på winct. Så snart de woro utom porten, ropade S:t Josef: Se få, Petrus! flå nu igen porten och pasfa på, att ide de frabaterne komma in igen. Sedan dess har det åter blifwit lugnt i himmelen, och snickarne och timmermännen hafwa nunmera lifa swårt fom andra menniskor att komma in dit, men de hafwa icke lagt på minnet den lexa de då fingo. — En språkforskare reste för en tid sedan genom landet och besökte derwid äfwen Dalarne. För att inhemta om allmogen der begagnade verbernas ftarka former frågade han en dalkarl: ESäger Ni: jag dog eller jag Södde? — Här i socken tala wi aldrig fen wi To döda — blef dalkarlens swar. — Menniskohandel. Å marknaden i Frederiksborg i Danmark tilldrog fia en kuriös handel, i vet att en man, fom hade flyttat ifrån fin hustru, afstod henue åt en annan för 8 rbor. Hon skulle nemligen gifta fig med denne andre, men detta wille ide hennes första man tillkta, med mindre han erhöll ofwannämnda fumma. — Nytt fött att helsa. En wiss mamsell, swära rädd för karlar, war på besök hos en wänninna i grannskapet samt glömde sig qwar till solnedgången. Wid hemgående i skymningen hände sig, att hon mötte en karl på wägen. Då hon kom midt för honom, kunde hon ej tillbakahälla fin förskräckelse, utan utvopade med anällande ton: U — u — — — — h! Karlen tog saken kallt och helsade i samma anda, men med djup! bag-ton: Å — u — — — — — hl! Derpå fortsatte de fin wig åt skiljta hå ll. I i re NN CI. ...