Norrländska Korrespondenten – 1 oktober 1862, sida 2

Småbitar från landsbygden. XII. Med anledning af hwad wi i en fö regående af dessa uppsatser yttrade om ställningar och förhållanden wid Sånga helsobrunn, hafwa mi nu från en der: warande brunnsgäst mottagit ett beniget meddelande. Detta meddelande, fom förnämligast wänder sig kring tjufbyket i Sånga och det plötsligen påkomna be: mödandet att detsamma utrota, innehål: ler egentligen ingenting nytt i sjelfwa saken; men tet uppstår äfwen anmärt: ningar wid sjelfwa brunnsinrättningen, hwars billiahet wi till alla delar under: skrifwa. Och eftersom nu Sånga en gång kommit på talet, så kan det icke wara ur wägen att om andra def ftällningar och förhållanden yttra några ord. Jngen fan i högre grad, än referens ten af dessa rader, erkänna den tadfambet, hwartill ten gamle, aktade brunnsdläkaren derstädes af hela landet är ber rättigad, dels för den omsorg han haft och ännu har för fina patienters återställande till helsa och dels äfwen för den omtanka och kostnad, han egnat åt deras personliga komfort på stället. Men han må ej illa uppta, att wi uppriktigt beklaga, att det ännu liager något halft i karaktären af denna inrättning, och att mycket i den wägen ännu återstår att önska. Låtom oss opartiskt och på godt mansr se till i hwilka fall. Jcke inom Westernorrlands län — wi hade så när sagt: knappast inom hela Norrland — känna wi en plats, mera passande för en dylik inrättning i stor