Norrländska Korrespondenten – 27 september 1862, sida 2

rikedom. Wore du grefwinna, skulle du säkert ingens ting frukta. — Nej, ty då wore iag ännu ett strå hwassare än hon, och kunde hålla henne stången både i god ton och fint skick, men nu... — Du stäms fåledes derför att jag ite är grefwe. — Nej, men derföre att syster Octavia är få mycket för mer än jaa. — Tänt dig henne zutan löständer och lösbena och de artificiella fyllningar, som jemna de symetriska misstagen i hennes gestalt, och du skall få se om icke vin förskräckelse sjunker eller wänder fig åt ett anna! håll. Men, tillade han i det han ämnade gripa kloå strängen, jag fruktar wi äro ute i ogjordt miäder. Visitlådan hänger på dörren. — Swad betyder det? — Jtt wärdinnan icke tar emot. Och visitkort! Du har inga visitkort? — Hwar skulle jag fått dem ifrån? sade Hedwig. — Så förinnerligen dumt att jag glömt skaffa dig sådana! Men wi böra ändå läta weta att wi mas rit här. Och Arnoldsson rinade. En betjent wisade sig. i . — Som jag alömt visitkort för mig och min hustru torde ni anmäla för ert herrffap att proften Arnoldsson med fin fru welat göra vifit. — Wör herrskapet är hennes nåd hemma, fade betjenten och slog upp dörrarne. — Det war wänligt tillställdt, hwiskade Hedwig till sin man, men han rynkade ögonbrynen och tänkte De förnäma bekantskaperna tagas ej emot då prestfrun wäntas. J en liten salong i slutet af en lång rad präts tigt möblerade rum träffade wåra ankommande en